Under torsdagen samlas ombud för 95 540 LO-medlemmar i Norrbotten och Västerbotten på Medlefors folkhögskola i Skellefteå. Det är LO-distriktet i norra Sverige som håller årsmöte. Företrädare för Byggnads, Seko, IF Metall, Kommunal, Handels och övriga LO-förbund lägger fast kursen inför framtiden.
Verksamhetsberättelsen skvallrar om vilken nytta som de och andra fackliga företrädare gör.
Det handlar om opinionsbildning mot ungdomsarbetslösheten, för schyssta arbetstider och förbättringar i föräldrapenningen. Vidare kan vi läsa om en rik studieverksamhet och satsningar på facklig information till ungdomar på feriejobb.
Det har ordnats aktiviteter i princip överallt i det vidsträckta och glesbebyggda distriktet. Vi läser om möten och utåtriktade arrangemang i Pajala, Gällivare, Malå, Sorsele, Nordmaling och andra mindre orter.
Det spritter inte om LO i alla kommuner; det ska både sägas och understrykas. Mycket går att göra bättre. Men facket är fortfarande vår starkaste och mest livaktiga folkrörelse.
LO-, TCO- och Saco-förbunden samlar alltjämt miljoner löntagare bakom sina paroller och krav. Denna fackliga rörelse är dessutom en djupt ansvarskännande kraft.
Statliga Medlingsinstitutet noterar i sin senaste årsrapport att Sverige har både få konflikter och få förlorade arbetsdagar. Institutet beskriver ”svensk arbetsmarknad som fredligast i Norden”.
Visst, det är en del stök och bök under årets löneförhandlingar. Just nu är det oroligt runt måleriförhandlingarna. Men det hör till förhandlingsspelet att det ska bullras och mullras.
Nu börjar det även finnas färdiga överenskommelser på de flesta avtalsområden. De stora industri-, transport-, bygg- och handelsavtalen är några exempel som redan är i hamn.
En kvarstående utmaning är dock förhandlingarna i den kommunala sektorn. Avtalet mellan Kommunal och SKL löper ut sista april – och facket kräver en rejäl extrasatsning på undersköterskorna. Det borde emellertid ligga även i arbetsgivarnas intresse att prioritera undersköterskorna.
Framtidsscenariot är klart. Det kommer att saknas 160 000 yrkesutbildade undersköterskor 2035. Därför gäller det även för kommuner och landsting att visa att de är beredda att förbättra löner och andra arbetsvillkor. I annat fall blir det svårt att klara personalförsörjningen i den offentliga sektorn i framtiden.
Om detta kommer det säkert att talas om under LO-distriktets samling i Skellefteå.
LO-samordningen sprack visserligen i höstas. Men kommunalarna har både LO-ledningens och IF Metalls stöd för ett extra påslag för undersköterskorna. Därför kan SKL-ledningen räkna med fajt om deras förhandlare inte visar god vilja och förmåga att komma överens med facket.
Den fackliga rörelsen är som Bamse. Den är inte konfliktbenägen. Den vet att man ska vara snäll när man är stark. Men den kommer aldrig att tveka om det behövs krafttag för att nå resultat. I fallet med undersköterskorna kan dessutom Kommunal räkna med starkt stöd från den breda allmänheten.
Alla vet vilken roll som undersköterskorna spelar för äldreomsorgen, sjukvården, psykiatrin och för alla funktionshindrade. Utan välfärdsarbetarna skulle Sverige inte funka.