LO en viktig del av valrörelsen
Facklig-politisk samverkan kan fortsatt bli ett vinnande koncept inför valet den 19 september. Wanja Lundby-Wedin har en stark ställning i LO, men också i det socialdemokratiska partiet. Hon är på många sätt en ordförande i tiden. Andelen kvinnor i LO har sedan länge legat kring 50 procent. Wanja har blivit en viktigt symbol för många kvinnor, och då inte bara i LO.
Samverkan.LO med Wanja Lundby-Wedin är en tung del i arbetarrörelsen. Facklig-politisk samverkan har funnits i mer än 100 år. Den fortsätter. Även över valet den 19 september
Foto: Henrik Montgomery
Detta är en ledare. Piteå-Tidningens ledarsida är oberoende socialdemokratisk.
höger-och nyliberalismpropagandan att förringa fackföreningsrörelsens betydelse. Utom när ett val närmar sig, då det alltid heter att LO med sina miljoner styr Socialdemokraternas politiska inriktnin. LO står på småfolkets sida, men i praktiken är det partiet som lägger vägvalet. Inte minst nu i det rödgröna samarbetet.
Förändringens vind drar förvisso genom LO-leden, som i samhället i övrigt, men i grunden finns här en styrka och en vilja att föra det solidariska samhällsbygget framåt, och att slå vakt om medlemmarnas intressen. Medlemsnyttan är dessutom i dag mer avgörande än tidigare. Kollektiva lösningar är grunden för LO:s arbete. Något som de högerborgerliga analytikerna aldrig upptäckt, eller skyggar för med sina ibland desperata angrepp mot den samlade fackföreningsrörelsen.
Ett samarbete sker på olika nivåer mellan LO och SAP för att nå ut med det gemensamma politiska budskapet, och för att nå ett så bra valresultat som möjligt i höst. Ett förhållande som förstås inte ger högeralliansen någon ro. Visst befinner vi oss i början på en tuff valrörelse, men någon måtta på tankeoredan får det vara. Det kan knappast vara någon nyhet för de borgerliga partierna att LO alltid, och genom decennier, givit bidrag till de Socialdemokratiska valrörelserna.
Det sker utifrån den facklig-politiska samverkan som varit tradition inom den demokratiska arbetarrörelsen. Och det är inget att skämmas för eller hymla med. Det hävdas också att LO:s medlemmar inte längre är partitrogna socialdemokrater på samma sätt som förr, men det är en myt. Sedan är det en annan sak att kunna mobilisera alla dessa starka sympatier till en aktiv rösthandling på valdagen. Banden mellan LO och socialdemokraterna är av hävd starka. Dessa har stärkts sedan Wanja Lundby-Wedin blev LO-ordförande. Dessutom bör kritikerna komma ihåg att beslut om bidrag till partiet sker i demokratisk ordning på kongresserna, där medlemmarnas ombud säger sitt. Så länge en majoritet av LO:s medlemmar säger sig sympatisera med socialdemokratin och när man i demokratisk ordning röstar för facklig-politisk samverkan får alla som kritiserar samarbetet gärna fortsätta med det. Det gör snarare att den gemensamma fronten mer enas än splittras.
LO och socialdemokraterna är båda grenar av samma arbetarrörelse. Det var LO som bildade partiet. Därför är också de grundläggande värderingarna gemensamma. De borgerliga partierna, ivrigt applåderade från arbetsgivarhåll, vill gärna begränsa fackets roll och inflytande. Det kommer inte att lyckas.Det saknas förvisso inte frågor där LO och Socialdemokratin gemensamt skulle kunna rycka åt sig politiska initiativ. Hur blir det med den framtida sjukförsäkringen och a-kassan? Hur ska framtidens arbetsrätt utformas? Hur blir det med arbetstidsförkortningen? De fackliga utmaningarna finns. Och snabba initiativ måste till.