Under fredagen besökte infrastrukturminister Tomas Eneroth (S) Piteå och deltog bland annat i ett samtal om Norrbotniabanan på Nolia-mässan. Gång på gång påpekade ministern att det är viktigt för regeringen att första spadtaget tas så att processen är för långt gången för att kunna bromsas, vilket skedde i och med regeringsskiftet 2006.
För när Norrbotniabanan först utlovades från regeringens håll i början av 00-talet gjordes det av regeringen Persson, som senare blev utbytt mot en Alliansregering vars intressen låg i att sänka skatterna, inte lägga järnvägsräls till norra Norrland.
Nu säger ju dock flera Allianspartier att de vill se Norrbotniabanan byggas, så förhoppningsvis är inte ett eventuellt regeringsskifte i höst lika med ännu en bromsning av projektet som redan tagit ett decennium för lång tid att komma igång.
Men Eneroth påtalade dock det uppenbara hålet i högerns snack. Nämligen att det inte går att sänka skatterna så mycket som Alliansen föreslår och ändå ha råd med allt de hävdar att de vill göra. Det är simpel matematik, och någonstans kommer nuvarande regerings satsningar att bromsas, till förmån för sänkta skatter åt de rikaste.
Det finns de i Stockholm som menar att bilen är en lyxvara man kan klara sig utan, för att rädda klimatet. Det finns de i storstadsregionerna som menar att inrikesflyg är ett onödigt påhitt för det är ju bara att ta tåget när man ska ta sig mellan Stockholm och Göteborg. Och det finns de sörlänningar i Sverige som på riktigt tror att Norrbotniabanan redan är på plats, eftersom det pratats om den de senaste tjugo åren.
Sörlänningars ignorans och okunskap om hur resemöjligheterna ser ut i Norrland kommer, om vi inte är försiktiga, kosta oss ytterligare tio, tjugo år av eftersatthet och bortglömdhet från regeringens sida om ett maktskifte på riksplanet sker.
Eneroth ger ett stabilt och tryggt intryck. Det är viktigt för honom att Norrbotniabanan byggs även om han själv inte skulle vara ansvarig minister efter valet i höst. Det i sig ger norrbottningarna en anledning att rösta på honom och Socialdemokraterna.
När det kommer till satsningar på det gemensamma, oavsett om det gäller infrastruktur eller vård, skola, omsorg, så är det helt enkelt inte förenligt med enorma skattesänkningar. Man måste välja. Och det är precis vad valet i höst handlar om.
Kortsiktighet är politikens sämsta sida. Nu när det går så väldigt bra för svensk ekonomi är tiden att satsa. För utveckling, en grön omställning, och framtidstro norr om Dalälven kommer med ett pris. Men det är en kostnad Sverige har råd med om man väljer vägen som inte bara går ut på att sänka skatterna för de som redan har mest.
Norrbotniabanan ska bli verklighet. Gärna under vår livstid.