När finansminister Magdalena Andersson under en hektisk tisdag presenterade vårbudgeten kunde hon ge en ljus bild av svensk ekonomi.
De offentliga finanserna visar på ett kraftigt överskott, tillväxten i svensk ekonomi är fortsatt stark, arbetslösheten minskar, om än inte i den takt som regeringen skulle önska, och statsskulden minskar.
Vårens tilläggsbudget ska bland annat ge polisen 700 miljoner extra. En tung post i det samlade reformutrymmet som regeringen nu räknar med, men pengar ska även gå till förvaret 500 miljoner kronor, förlossningsvården 500 miljoner kronor. Samma summa har reserveras till klimatet och grundskolan för att ta ytterligare några delposter.
Totalt satsas 3,1 miljarder i förändringsbudgeten. Samtidigt är det ordning och reda statstfinanserna. Regeringen räknar med budgetöverskott under hela mandatperioden.
Oppositionen var någorlunda måttfulla i sin kritik, vilket tyder på att budgeten kommer att klara en riksdagsbehandling. Från oppositionen kommer ändå anklagelser om att regeringen skönmålar verkligheten.Tuffare tag lär det bli när Magdalena Andersson efter sommaren presenterar regeringens höstbudget.
Från den borgerliga fyrklövern irriteras man redan av de skattehöjningar som regeringen planerar i denna budget. Det finns förslag om som nu är ute på remiss och som kan bli skarpa i den kommande höstbudgeten. Då handlar det bland annat om höjd skatt för småföretagare liksom en marginell höjd skatt för medel-och höginkomsttagare.
Till detta ska kanske även läggas att det under alliansregeringens Sverige inte var en dans på rosor för alla. Alltför många ställdes vid sidan. Utanförskapet ökade. Den borgerliga alliansen lämnade de mest utsatta åt sitt öde och gjorde dem mer osynliga. De fick ta de tillfälliga jobben, de fick ett svagare skyddsnät, sämre bostäder.
Det finns hur mycket statistik som helst som visar hur regelförändringar i skatte-och bidragssystemen påverkade den enskildes ekonomi under alliansens tid vid regeringsmakten. Klart är att de svagast fick det sämre.
För regeringen Löfven har det varit ett tufft arbete för att bygga en ny grund för ett rättvisare samhälle. Alla ska ha sin rättvisa del av tillväxt och välfärd. Då handlar det inte om vad den förra alliansregeringen så arrogant kallade ”välvilja” utan om rättvis fördelning av våra gemensamma resurser och tillväxt.
Allt skulle bli så mycket bättre när skattenivåerna sänktes hette det när allianspolitiken pikade . Detta helt utan känsla eller förståelse för att skattepolitiken är det fundament som krävs för att upprätthålla en rättvis välfärdspolitik.
Oppositionen varnar nu för en kommande utgiftschock och skattechock.
Under högerregeringens åtta år vid makten blev allt fler beroende av kommunernas försörjningsstöd, och många tvingades leva på eller under existensminimum.
En sådan verklighet tar tid att reparera. Inte minst för en minoritetsregering som tvingas lotsa fram mellan de politiska blindskären för att skapa majoriteter för sina förslag.