Likt vilsna svanars sång ...
De flyger i sydostlig riktning, vänder och flyger västerut igen. Svanarna tre verkar villrådiga. Inget triumfatoriskt trumpetande när de flyger in över sundet. Sången låter frågande och vilsen. Var är vi? Vart ska vi? Vad vill vi? Villrådigheten delar de med många härnere på backen. Tänker jag.
Foto: Gunnar Westergren
Detta är en ledare. Piteå-Tidningens ledarsida är oberoende socialdemokratisk.
Nåja. Direktörers höga löner, höga bonusar oavsett resultat, välpumpade fallskärmar och fantasipensioner har aldrig varit någon valfråga. Inte för något parti. Marita Ulvskog var väldigt ensam om att kritisera girigheten hos näringslivets toppgarnityr. Hennes kritik mot direktörsersättningar sågs nog mer som en belastning än en tillgång för partiet.
Tiden kanske är mogen nu för att ställa krav på normer och regler som styr ersättningar till verkställande direktörer, generaldirektörer, myndighetschefer, topparna inom fackliga organisationer. Ett maxbelopp som inrymmer allt; lön, bonus, pension.
Klara papper. Då skulle ingen styrelseledamot behöva sväva i ovisshet om vad som gäller. Känna sig lurad. Vem blir först? LO och Socialdemokraterna? Moderaterna? Privata näringslivet eller staten?
Svenska direktörer tjänar bäst i Norden. I världsrankinglistan landar svenska direktörer på tredje plats, efter USA och Schweiz, medan svenska industriarbetare återfinns först på nionde plats. Rankningen för grannlandet Norge är den omvända. Norska industriarbetare toppar världslistan, medan deras direktörer finns i bottenskiktet.
I AMF-affären känner alla sig lurade. LO-ordföranden Wanja Lundby-Wedin, LO:s avtalssekreterare Erland Olauson (ändå är han jurist och van att läsa det finstilta), styrelseordföranden Göran Tunhammar, Svenskt Näringsliv, med flera. Är det möjligt att den dåvarande verkställande direktören Christer Elmehagen lyckats lura alla?
Han är i alla fall duktig på att få pensionspengar att växa. Inte bara sina egna. "AMF topprankas" lyder rubriken på DN Ekonomi (5/4). Rådgivningsföretaget Söderberg & Partners, som betygsätter livbolagen, ger AMF Pension högsta betyg, skandaler och återtag till trots.
Det har alltså gått bra för AMF och dess pensionssparare under Christer Elmehagens tid. I det läget har det kanske inte varit högprioritet på att i frågasätta hans lön och pension.
Ponera att LO-ordföranden sagt att: "Visst, resultatet är strålande, men det motiverar inte vd:s höga lön och pension. Jag godkänner inte detta". Elmehagen går. I samma veva börjar bolagets avkastning sjunka med sämre pensionsprognoser till följd och det blir känt via media att LO-ordföranden med sitt nej "skrämt bort placeringsgeniet".
Skulle de i nuläget arga, ilskna, upprörda, avgångskrävande då säga: "Bra, Wanja Lundby-Wedin. Du stod upp för våra ideal. Vi riskerar lägre pension, men det priset får vi betala." Med detta inte sagt att Christer Elmehagen gjort ett sämre jobb, med sämre ersättning. Så fungerar inte människan. Med detta inte heller sagt att ägarrepresentanterna i AMF (LO och Svenskt Näringsliv) är urskuldade. De har skött sig taffligt. Kritik är berättigad.
Maktelitens ersättningar kan mycket väl bli en valfråga, men det saknas inte annat att gå till val på. Problemen är många. "Världens ledare kommer att få en chock när de till sist måste inse krisens omfattning. Jag har en mardrömskänsla", säger nobelpristagaren Paul Krugman och kritiserar USA, men framför allt EU-länderna för att göra alldeles för litet för att hålla sysselsättningen uppe.
Tack vare stabila statliga finanser, till största delen uppbyggda under ett tolvårigt socialdemokratiskt regeringsinnehav, och den låga kronkursen klarar sig Sverige bättre än omvärlden. Tids nog förvandlas en, för folk i gemen, overklig finanskris till verklig ekonomisk kris för både arbetare och tjänstemän. De redan arbetslösa och sjuka vet vad som gäller.
Tillväxten är på minus, jobben försvinner i rask takt, nästa år räknar Arbetsförmedlingen med en halv miljon arbetslösa. Minst en halv miljon hänvisade till en a-kassa som netto ger maximalt 10 700 kronor. Andra får betydligt mindre. Andra åter får gå till socialen.
Nog finns det saker att kämpa för. AMF-affären har skadat LO och Socialdemokraterna. I första skedet. I nästa kan den verka åt andra hållet. Såväl Wanja Lundby-Wedin som Mona Sahlin slåss för sin fackliga och politiska överlevnad.
Affären är förhoppningsvis den spark som krävs för att kraftsamla och vässa fackets och partiets vapen i valrörelsen. Visa väg till ett samhälle som klarar både tillväxt, jobb, en kraftfull arbetsmarknadspolitik och generösa socialförsäkringar. Ett samhälle där även den vilsne kan hitta hem.
Glad Påsk!