Lika vård kräver statlig styrning
STORLÄN. Medborgarnas ställning som patienter kan bli starkare om Sveriges 21 län slås samman till sex eller nio regionkommuner. Valmöjligheterna och tillgången till vård ökar. Men det räcker inte. Förstatliga sjukhusen och öppna dem, på lika villkor, för alla oavsett bostadsort.
Detta är en ledare. Piteå-Tidningens ledarsida är oberoende socialdemokratisk.
Det var regeringen Göran Persson som 2002 tillsatte Ansvarskommitten med de huvudsakliga syftena att hitta ett system som gör att skola, vård, omsorg och annan offentlig verksamhet står pall inför framtidens utmaningar, att medborgarna får likvärdig välfärd oavsett var i landet de bor och att deras inflytande stärks genom att öka kommunernas och regionernas bestämmande och ansvar för hur skattemedlen används.
Ansvarskommitten vill slå ihop landets 21 län till sex eller nio direktvalda regionkommuner som ersätter både länsstyrelser och landsting. Regionkommunerna ges rätt att ta ut skatt på samma sätt som nuvarande landsting. Primärkommunerna fortsätter att fungera som nu med självstyre och egen beskattningsrätt. Storkommuner har man inte skissat på, men det ska bli lättare att samverka och på det sättet exempelvis sänka kommunernas kostnader för olika tjänster. Vill kommuner gå ihop är det förstås fritt fram.
Någon karta har inte ritats, men det finns andra kartritare och de tänkbara varianterna är inte så många. Modellen med sex län innebär att Norrbotten, Västerbotten, Jämtland, Västernorrland och norra delen av Gävleborgs län slås samman till en region. En till ytan gigantisk regionkommun, men med så långa avstånd och så gles befolkning att demokratin snarare urholkas än stärks. Norrbotten och Västerbotten förefaller bli ett mer hanterligt par.
Regionkommunerna får en större penningpåse att bestämma över och mer att säga till om, än landstingen. Den regionala utvecklingen och tillväxten hamnar på regionkommunernas bord, men ansvaret för hälso- och sjukvården är ändå det största uppdraget. Överraskande nog föreslår inte Ansvarskommitten att sjukhusen förstatligas. Inte ens universitetssjukhusen.
Märkligt med tanke på att huvudsyftet är att ge medborgarna likvärdig vård oavsett de bor i glesbygd, tätort eller storstad. Med den borgerliga regeringens politik, som gör det fritt fram för privatiseringar och utförsäljningar och gräddfiler för patienter med privata försäkringar, kan den målsättningen sannerligen komma på skam.
Den nationella vårdgarantin säger att en patient inte ska behöva vänta mer än 90 dagar för att få träffa en specialist och därefter ytterligare max 90 dagar på behandling. En synnerligen blygsam ambition som ännu inte uppnåtts. Med staten som enda huvudman över sjukhusen, skulle landets samlade vårdresurser kunna användas mer effektivt, vårdköerna minskar och medborgarna verkligen komma betydligt närmare målet; likvärdig vård oavsett vem jag är och var jag bor.
Modellen skulle förmodligen leda till mer samordning och mer specialisering, men det lär vara ofrånkomligt sett till sjukvårdens utveckling mot allt mer avancerade behandlingsmetoder både medicinskt och tekniskt. En sådan ordning skulle kanske också frigöra mer pengar till den, i debatten så tysta men, oerhört viktiga primärvården.
Lyft bort sjukhusen från regionkommunernas ansvar och överlämna dem i statens och nationens vård. För medborgarnas bästa. Regionernas skatteintäkter kommer att vara så olika att det inte är möjligt att erbjuda befolkningen likvärdig vård. Så även om sjukhusen får staten som huvudman, måste skatteutjämningsystemet leva vidare. Pajala och Överkalix blir inte rikare av att slås ihop. Nämnvärt rikare blir inte heller paret Norrbotten och Västerbotten. Möjligen starkare.