"Jag vägrar vara kund", så lyder parollen under vilken Socialdemokraterna i Sundsvall kämpar för inte låta medborgarsamhället övergå i ett kundsamhälle. Det är en intressant fråga, vilka värden vi egentligen lägger i begreppen. Medborgare respektive kund. Vad innebär det att vara en medborgare och vad innebär det att vara en kund?
Personligen ser jag det inte som något negativt att vara kund då jag vet att det finns en konsumentlagstiftning som skyddar mina rättigheter, jag har 30 dagars öppet köp, 14 dagars ångerrätt och så vidare. Jag gör ett urval på en marknad av de varor och tjänster jag behöver eller vill ha och väljer den aktör som tillgodoser mina behov bäst . Men när det handlar om vår gemensamt finansierade välfärd är det inte lika enkelt.
Marknadens aktörer å sin sida måste fortsätta att prestera och leverera för att locka till sig kunder och på så sätt också gå med vinst. De har incitament för att göra ett bra jobb. Ekonomiska incitament. Incitament är ett spännande fenomen som börjat diskuteras allt mer på senare tid. Drivkrafter, det behöver vi alla för att hålla intresset för att prestera och leverera uppe.
Sedan den borgerliga regeringen mer eller mindre avreglerade välfärdssystemet och förvandlade det till en marknad, har nya aktörer etablerat sig. Aktörer med inte bara ett brinnande intresse för vård, utbildning eller vad det nu kan tänkas vara, utan också med ekonomiska incitament.
Helt plötsligt förvandlades vi medborgare till kunder på en marknad, med möjligheter att välja skola, vårdcentral, hemtjänst etcetera. Genom att konkurrensutsätta välfärdstjänsterna blev diskussionen om incitament högst aktuell, för inom den offentliga sektorn saknas många gånger incitamenten som leder fram till effektiviseringar och bättre service.
Jag menar inte att privata aktörer ska få etablera sig precis hur som helst, det skulle kunna ge förödande konsekvenser. Framför allt i glesbygden där lönsamheten ofta är betydligt lägre än i storstäderna. Dessutom utgörs den största delen av de privata välfärdsföretagens vinst av skattepengar, därför borde de också ha ett samhällsansvar.
Men utmaningarna den offentliga sektorn nu ställts inför är spännande, vilka incitament kan finnas där? Vart kan man hitta effektiviseringsmöjligheter? Hur motiverar man personalen till att leverera god service? Hur kan offentliga utförare hävda sig gentemot privata? Och i vilken relation ställs vi skattebetalare till dessa nya företag? Vi är kunder då vi konsumerar de tjänster de erbjuder, men samtidigt är vi också de medborgare som finansierar deras verksamhet. Och därmed borde vi ha rättigheter till inflytande över dessa företag. Vi måste kunna säkerställa att det är människors behov av vård, utbildning och omsorg som prioriteras först.
Det må vara bra att vara kund med alla garantier och servicepaket som följer därmed, men vi ska aldrig glömma att vi faktiskt också är medborgare. Ansvarskännande medborgare med både rättigheter och skyldigheter.