Låt inte högern skriva historia
Hösten 1989 går till historien som några månader som skakade världen. Nästan varje kväll kunde vi se världshistoria utspela sig inför våra ögon. Det var inte bara Berlinmuren - denna terrorbalansens mest makabra symbol - som föll. Vad vi såg var slutet på fyra decennier av kallt krig och ett helt världsvälde falla i bitar när halva Östeuropa bokstavligen sa good bye till Lenin.
Detta är en ledarkrönika. Piteå-Tidningens ledarsida är oberoende socialdemokratisk.
Naturligtvis är det bra att vi nu, i samband med tjugoårsminnet av Berlinmurens fall, blir eftertryckligt påminda om det förtryck som halva Europa under dessa årtionden levt under. Stasimetoder, kulturell ofrihet, politiska fångar...
Men inte ens det kalla krigets historia är så enkelt svartvit som den segranden Natohögern nu framställer den. Kommunismens brott bör inte få oss att glömma att det begicks förbrytelser även i antikommunismens namn, av de krafter som högern alltid lierat sig med och som utgav sig för att försvara just frihet och demokrati.
Några av de värsta exemplen: nStörtandet av Mohammad Mossadeqs regim i Iran 1953, sen han nationaliserat de brittiska oljebolagens tillgångar. Att det skedde med CIA:s benägna hjälp tvivlar ingen på.
n1954 hjälpte samma CIA till att störta en annan reforminriktad regim, i Guatemala, för påstådda kommunistiska böjelser. Den verkliga orsaken var att den nya regimen kommit USA-ägda United Fruits intressen för nära.
nEfter statskuppen i Indonesien 1965 beräknas mellan en halv och en miljon verkliga eller påstådda vänstersympatisörer ha mördats. En annan konsekvens blev general Suhartos högerdiktatur som varade ända fram till 1998.
nOch långt innan attacken mot World Trade Center i New York 2001 var den 11 september faktiskt ett sorgkantat datum efter den militärkupp i Chile som störtade Salvador Allendes demokratiska vänsterregim och banade väg för Augusto Pinochet.
nDen demokratiska västvärlden gjorde heller inte mycket för att få bort det sydafrikanska apartheidsystemet. Till dess slutliga fall bidrog i stället - ironiskt nog - det kommunistiska Kuba med sin väpnade närvaro i Angola och Namibia.
Vi ska förvisso inte relativisera kommunismens förbrytelser. Men det skadar heller inte att vi påminner oss att kampen emot den fick legitimera både tortyr, fångläger, massmord och demokratins fördröjande i andra delar av världen.
Därför är det dumt om högern ensam tillåts skriva historia.