LEDARE: Lars Ohly vid sidan om

För det tre oppositionspartierna finns det ännu mycket att förhandla om innan de kan enas om en gemensam politisk plattform inför valet 2010, men att besked kommer när tiden är mogen kan vi vara säkra på. Liksom när det gäller samarbetet mellan högeralliansens partier gäller det att kunna kompromissa sig fram. En sådan process måste ta den tid den behöver.
Socialdemokraterna är det starka partiet. Med dagens opinionssiffror kunde man sannolikt klara regerandet på egen hand, ett riksdagsstöd för detta skulle finnas, men samtidigt finns en vilja från Mona Sahlin att skapa ett bredare regeringsunderlag. Vad vi hittills sett är att miljöpartiet finns med på tåget medan vänsterpartiet hamnat offside. Några trepartisamtal förekommer inte.

Knäckfrågan är framförallt den ekonomiska politiken. Just nu ser det ut som att detta sätter stopp för en trepartisamverkan, men inte ensamt. I veckan samlade de två ekonomisktpolitiska talesmännen Thomas Östros, s, och Mikaela Valtersson, mp, till presskonferens för att lämna ett förslag omfattande tio miljarder kronor i ett program för utbildningsinsatser. Tanken är att möta lågkonjunkturens effekter på sysselsättningen med utbildning.
Det är knappast något Lars Ohly och vänsterpartiet inte skulle ställa upp på. Snarare tvärtom. Ändå finns vänstern inte med. Det är inte första gången under de senaste månaderna som socialdemokrater och miljöpartister gör gemensam sak och låter vänsterpartiet stå vid sidan och inför fullbordat faktum. Allt medan Lars Ohly håller någorlunda god min i elakt spel.

I det opinionsläge som gäller finns samtidigt ingen anledning för de tre partierna att skynda på förhandlandet. Bättre är att diskutera sig samman i lugn och ro och se tiden an. Helt klart är att någon form av samverkan kommer att ske. Även om det antyds att miljöpartiet valt att inte fortsätta de trepartiöverläggningar som tidigare hållits. Peter Eriksson vill hålla Lars Ohly utanför, men sådant kan förändras över tid.
Fjorton gånger kunde regeringen Göran Persson komma överens med miljöpartiet och vänsterpartiet om budgetar. Räcker dessa överenskommelser för att sy ihop en framtida regeringskoalition? Det får framtiden utvisa. Någon gång under 2009 lär vi få besked hur det kommer att bli. Så alliansregeringen får vänta ytterligare en tid på besked. Höstbudgetdebatten visade trots allt att de tre partierna till vänster hade en sammanhållen politik i sin kritik mot regeringens budgetproposition.

Inför valet 2010 är det förståeligt att miljöpartiet och även vänsterpartiet, det senare om hittills med viss tvekan, strävar efter regeringstaburetter. Varje parti har naturligtvis ambitionen att någon gång hamna i regeringsställning. För vänsterpartiet är det tydligt viktigt att kunna balansera intresset för att vara med och påverka med den egna framtoningen som ett parti som står för solidaritet, rättvisa och feminism.
Fortfarande glider vänsterpartiet vad gäller så grundläggande frågor som överskottsmål, utgiftstak och en självständig Riksbank. I alla fall om man ska tro Thomas Östros. Mycket kan hända fram till valet. Inte bara för samverkanspartierna på vänsterkanten utan kanske i högre grad i den allt mer nervösa högeralliansen.

Ledare: Lars Ohly vid sidan om

VÄNSTERALLIANS. Alliansregeringen och borgerliga medier kräver ständigt besked från oppositionen om det blir en vänsterallians inför riksdagsvalet 2010. Med många egna politiska tillkortakommanden i ryggen är det självfallet lätt att försöka hitta eller antyda sprickor hos oppositionen.