Lars Ohlys förhoppning är att hans parti ska utgöra det radikala vänsteralternativet i svensk politik. I och med högeralliansens systemskiftespolitik, som hittills mest gynnat de som redan har på de mindre bemedlades kostnad, har han möjlighet att skapa en ny politisk plattform för vänsterpartiet efter alla interna strider och allt tjafs om kommunism.
Så sakteliga håller Lars Ohly på att vrida tillbaka vänsterpartiet till deras hjärtefrågor. Då handlar det om att slå vakt om välfärden. Gamla och sjuka ska ha en rättvis vård. Skolan ska vara bra för alla. Skulle det behövas höjda skatter för att klara detta är Lars Ohly bestämd i sin uppfattning om att i ett sådant läge ställa upp för skattehöjningar.
Vänsterledaren ger inte överraskande tuff kritik mot Reinfeldt-regeringen: "De ska löna sig att vara rik och kosta att vara fattig". Han går rättvist hårt åt högeralliansens borttagande av förmögenhetsskatten och införandet av avdragsgilla hushållstjänster som bara gynnar de allra rikaste medan landets pensionärer knappt får en tia mer i månaden på sina ofta redan låga pensioner.
Budskapet är kristallklart; om vänsterpartiet får vara med och bestämma i en framtid blir det ett återtåg från högerns systemskiftespolitik.
Det är i den praktiska politiken och i politikens vardag som det kommer att visa sig om vänsterpartiet också får gehör för denna politik. Om så blir fallet kan Ohly kanske räkna in en del nya sympatisörer. Inte minst bland de grupper som drabbats hårdast av allianspolitiken. I helgens Skop-mätning fick han dessutom gratisskjuts av den samlade oppositionens opinionsryck och nådde drygt sex procent.
Länge har det varit positivt för vänsterpartiet att en majoritet av socialdemokratiska sympatisörer hellre vill regeringssamverka med dem än med något av de borgerliga partierna. Något som kan glädja Lars Ohly, men opinioner är flyktiga.
Lars Ohly tvekar heller inte att även kritisera socialdemokraterna för att de lagt grunden för delar av allianspolitiken genom att avreglera allt från post till telekommunikation. Vänsterpartiet håller fortsatt benhårt fast till sin negativa inställning till EU och att Sverige borde folkomrösta om den ny EU-konstitutionen. På båda dessa områden finns det många som känner för vänsterpartiets politik.
Förre vänsterledaren Gudrun Schymans uttalade politiska vision var att göra om vänsterpartiet till ett rumsrent vänstersocialistisk parti. Gärna med cirka 20 procent av rösterna bakom sig. Hon var på god väg. Den ambitionen var det inget fel på. Kanske Ohly nu anammat delar av denna för att lyfta sitt något sargade parti.
Nu är det upp till Lars Ohly att fortsatt bevisa att partiet vill vara ett något radikalare alternativ till socialdemokraterna med inriktning på rättvisa, feminism och välfärd, men någon rödgrön allians före valet tror han inte på även om samtalen med socialdemokraterna och miljöpartiet fortsätter. Det är inte fel.