En av sommarens höjdpunkter var U21-grabbarnas EM-guld i fotboll och avancemang till OS i Rio 2016. Det var en sportslig succé. Men det var också ett exempel på lyckad integration.
Carlgren, Milosevic, Khalili, Lewicki, Guidetti, Quaison, Hiljemark, Hrgota och allt vad de heter visade hur olikheter kan förenas och göra något bra tillsammans.
Skilda etniciteter och religioner samsades och blev en härlig mix.
Mina tankar gick till Frankrikes VM-guld 1998 och EM-guld 2002. Det franska framgångslaget brukade benämnas som ”black, blanc, beur” (ungefär svart, vit, nordafrikan) och visade värdet av mångfald och integration.
En av förgrundsgestalterna i det franska laget, Lilian Thuram, har även gjort det till en livsuppgift att vara ute på skolor och tala mot rasism, intolerans och fördomar.
Han varnar ungdomarna för att stänga in sig i en grupp, hudfärg eller religion. I stället vill Thuram att fler ser värdet av att människor med olika bakgrund förenas.
Det kan framstå som självklara slutsatser. Men tyvärr är det budskap som måste upprepas i en tid och ett Europa där vissa vill göra skillnad på folk och folk.
Men det räcker inte med framgångar på idrottsarenorna, även om idrotten spelar en viktig roll för integrationen. Framför allt handlar integration om att grundläggande samhällsstrukturer som utbildningssystem och arbetsmarknad måste fungera bättre.
Unga arga män – som hamnar utanför och inte får en plats i samhället – fångas lättare av både islamska fundamentalister och nynazistiska rörelser.
Grogrunden för extremism är alltid densamma.
Det finns ingen snabb lösning på problemen i ett Europa där massarbetslösheten bitit sig fast.
I juli uppgick den genomsnittliga arbetslösheten i de 28 EU-länderna till hela 9,5 procent, enligt Eurostat. Bland ungdomar är situationen ännu värre.
Sverige är tyvärr inget undantag från regeln. Alltför många unga hamnar snett i dagens Sverige. Omkring 76 000 unga i åldern 16–24 år varken arbetar eller studerar, enligt SCB och Försäkringskassan.
Det är en förfärlig siffra och en av förklaringarna till att många vänder ryggen mot demokratin och de etablerade partierna.
Det går inte att vänta på att arbetslöshetsproblemet ska fixa sig självt eller att en osynlig hand ska ställa allt till rätta.
Politiken måste agera när marknaden misslyckas.
Tag bara S-förslaget om trainee-platser i äldreomsorgen, som borgarna gärna kritiserar.
Det fixar inte hela arbetslöshetseländet. Men det innebär att ett antal ungdomar kan få in en fot på arbetsmarknaden, bli mer delaktiga och göra en samhällsnyttig insats.
Alla initiativ i den riktningen måste välkomnas och borde få en bred politisk uppbackning. Dagens massarbetslöshet undergräver samhällssolidariteten och ställer människor mot varandra – ”samhällsatmosfären förgiftas”, som Ernst Wigforss skrev i arbetarrörelsens efterkrigsprogram redan 1945.
Vi får helt enkelt ett sämre och hårdare samhälle.
Få frågor i Sverige är lika viktiga som att knäcka arbetslösheten, bryta utanförskapet och stärka framtidstron bland de unga. Det är ingen överdrift att tala om en ödesfråga.