I veckan, och lagom till kvinnodagen, har LO tagit ett initiativ för att stärka kvinnornas ställning på arbetsmarknaden. Det gör man genom att synliggöra de faktiska månadslönerna. Med detta sätt att räkna är kvinnors andel av mäns löner 73 procent i LO-kollektivet och 76 procent inom tjänstemannayrken.
LO vill åstadkomma en utjämning av lönerna mellan män och kvinnor samt arbeta för att kvinnor ska erbjudas heltidsanställningar. Men hur länge har inte dessa krav funnits och hur länge har man inte pratat om att kvinnolönerna måste höjas? Nu kanske något också händer praktiken.
Arbetet för ett jämställt samhälle måste alltid återerövras, inte bara en gång om året utan varje dag. Det är ett arbete som aldrig tycks ta slut. Vi ser orättvisor varje dag. Kanske dags att sätta ner foten: lagstifta om rätten till heltidsarbete! Och hur har beslutsfattarna tänkt sig att de deltidsarbetande kvinnornas framtida pension ska se ut? Dessutom: servicesektorn och merparten av den offentliga sektorn har de sämsta lönerna och dito arbetsmiljöerna. Kvinnor dominerar. När långtidssjukfrånvaron analyseras visar det sig, föga överraskande, att det är kvinnor som är hårdast drabbade
Sverige är inte jämställt. Kvinnor med deltidsjobb missgynnas av det nya pensionssystemet. Tre av fyra kvinnor arbetar inom låglöneyrken i den offentliga sektorn medan tre fjärdedelar av männen återfinns i den privata sektorn med sina generellt högre lönenivåer.
Unga kvinnor som söker jobb tillfrågas om de tänker skaffa barn i framtiden. Om svaret är jakande är det ajöss med jobbet. Turordningsreglerna i lagen om anställningsskydd i små företag drabbar framförallt föräldralediga kvinnor.
Den ofärdiga jämställdheten måste prioriteras högre än idag. Inte bara få en klapp på axeln den 8 mars varje år.
Det finns gott om kompetenta kvinnor. Problemet är just det att kompetensen inte styr, utan att män väljer män. Över hälften av valberedningarna till bolagsstyrelser består av enbart män. Att män oberoende av utbildning och erfarenhet, alltid skulle vara mer kompetenta än kvinnor känns minst sagt svårsmält. Diskussionen om kvinnors inkompetens fortsätter som en gammal raspig grammofonskiva. I Norge har en lag om kvinnokvotering lett till en höjning av kompetensen i bolagsstyrelserna. Så vad väntar vi på?
Traditionellt har jämställdhetsfrågorna varit en kvinnofråga och verkar så förbli. Männen måste därför maka på sig och ta ett större ansvar för arbetet för jämställdheten än vad de hittills gjort.
Det vore inte helt fel om jämställdhetsfrågorna fick större tyngd utifrån ett bredare samhällsperspektiv. Positionerna måste ständigt flyttas fram inom alla samhällsområden. Vi befinner oss ändå på väg mot 2020-talet och argumenten låter fortfarande som de gjorde i början på 1900-talet.