Arbetsmarknaden för unga är dessutom fortsatt dyster.
Ungdomsarbetslösheten är närmare 20 procent. De jobb som gives är oftast av tillfällig natur: projektjobb, vikariat, provanställningar eller timanställningar. Listan på smarta lösningar som oftast utnyttjas av halvseriösa arbetsgivare kan göras längre.
Hela tanken med en anställning håller på att förändras. Tryggheten och rättigheterna försvinner i rask takt. Med regeringen Reinfeldts goda minne. Moderaterna vill till exempel förlänga tiden för provanställningar till 12 månader utan garantier för ett arbete när provanställningstiden är slut.
De med sämst utbildningsbakgrund drabbas som alltid när jobben blir färre och utan arbetslivserfarenhet och utbildning blir det allt svårare att få ett jobb. Sedan må regeringen och en mer eller mindre osynlig arbetsmarknadsminister lova hur mycket som helst, men fler ungdomar i arbete blir det inte. Jobbgarantin har utvecklats till ett stort skämt.
Enligt Arbetsförmedlingens egen prognos ser arbetsmarknaden mörk ut de närmaste åren. Det gäller både unga och gamla. För det är den allra yngsta gruppen och den äldsta som drabbas hårdast när jobben sinar. De handlar om dem mellan 18 och 24 år och dem mellan 55 och 64 år.
Uppmaningen till ungdomarna är att fortsätta att utbilda sig. På sikt kommer ett generationsskifte på den svenska arbetsmarknaden. För ungdomarna blir det att leva på hoppet. Från regeringen finns tydligen föga hjälp att få. Istället uppmanas ungdomarna att gilla läget och försöka överleva så gott de kan.
Högerregeringen ligger lågt och vill helst inte tala om arbetslösheten och hur man ska stödja dem som nu hamnar i arbetslöshet utan a-kassa och med ett lågt försörjningsstöd. Det är alltid någon annans fel, inte regeringens tafatthet.
Den av regeringen omhuldade Arbetslinjen gäller bara dem som redan har ett arbete, inte dem som står utanför. Arbetsmarknadsminister Elisabeth Svantesson (KD) skulle däremot inte behöva vara arbetslös, men tystnad råder.
Dystert är att fler än 30 000 personer mellan 19 och 29 år just nu lever på den av den borgerliga regeringen införda aktivitetsersättningen. Vi har ju en regering som döper om verkligheten så den ser lite bättre ut på pappret. Förr hette detta förtidspension och att allt fler unga ska slussas in dess moderna motsvarighet måste betecknas som ett fiasko för Reinfeldts politik, men det talar han och hans regering mycket tyst om.
Allt för många ungdomar hamnar längst bak i kön till de få arbeten som finns lediga. Utan ett riktigt arbete är möjligheterna att komma tillbaka till ett vettigt socialt liv begränsat. Har du dessutom inte den rätta utbildningen, och den är i sin tur inte lätt att få, så ställs du vid sidan av arbetsmarknaden. I förlängningen ett livslångt utanförskap.
Arbetslöshetskrisen har blivit permanent och drabbar allt fler.
Besvikelsen över den förda politiken, och över politiker över huvud taget, är något som gör att många ungdomar tyvärr vänder politiken ryggen.
Även under ett intensivt valår.