Länets äldre lever farligt
LIVSFARLIGT. Fall bland äldre kräver årligen dubbelt fler döds-offer än trafiken och kommunerna i Norrbotten ligger högt i statistiken över fallskador. Var finns nollvisionen på detta område? Här finns liv, hälsa och miljarder att spara.
Billig kommunal service till de äldre har visat sig spara både liv, hälsa och pengar och dessutom hjälpa långtidsarbetslösa ut på arbetsmarknaden.
Foto: Claudio Bresciani / SCANPIX
Detta är en ledare. Piteå-Tidningens ledarsida är oberoende socialdemokratisk.
Inte oväntat förhåller det sig på samma sätt med oplanerade inläggningar på sjukhus. Också här lyser det rött i länets statistik. Toppar i länet, och riket, gör
Arvidsjaurs kommun, följd av Övertorneå och Älvsbyn. Fallskadorna är inte den enda orsaken, men högst troligt den avgörande. Siffrorna finns i senaste upplagan av SKL:s öppna jämförelser av äldreomsorgen i landets kommuner.
Hemmet är den farligaste platsen. Här sker de allra flesta fall-olyckorna. Människor faller och slår ihjäl sig eller skadar sig för livet i de mest triviala sammanhang. När de ska byta glödlampor, byta gardiner, flytta om och hämta föremål på de högst belägna hyllorna. Enkla vardagsbestyr blir plötsligt livsfarliga när synen, rörligheten och balansen sviktar. Försämringar som inte alls låter vänta på sig till 80-årsdagen.
Bättre koll på verkningarna, eller snarare biverkningarna, av mediciner och medicinblandningar de äldre ordineras är ett sätt att minska olyckskfallen. Så kallade "Fixartjänster" och enkel service till pensionärerna är andra insatser som dramatiskt minskat fall-olyckorna och samhällets kostnader. För ett par år sedan höll sig drygt 80 kommuner med den här servicen till äldre i eget boende. I vissa kommuner är den helt gratis, medan andra tar ut en mindre avgift.
Piteå kommun startade 2007 äntligen en "fixartjänst" som alla 67-åringar och äldre kunde anlita, några timmar per månad. "Fixarna" ingick i en pool av anställda, "plusjobbare," som servade både pensionärer och föreningslivet och verksamheten hamnade under kultur och fritid.
Servicen blev kortlivad. Den dog med plusjobben och med motiveringen "dålig efterfrågan". Mer troligt är att upplägget inte var särskilt lyckat och att den dåliga efterfrågan hade sin grund i dålig marknadsföring.
Varför skulle det inte gå att få fart på den här typen av verksamhet i Piteå när det går i andra kommuner? Luleå kommun har både en väl fungerande fixartjänst och pensionärsservice. Pensionärsservicen har funnits runt femton år och kunderna står tidvis i kö. Servicen, med 20-talet anställda, är öppen för alla ålderspensionärer.
Huvudsyftet med pensionärsservicen är att hjälpa långvarigt arbetslösa ut på ordinarie arbetsmarknad. Här får de arbetsträning, ibland språkträning, och hjälp att bygga upp ett kvaddat självförtroende. Men Luleå kommun har också betydligt färre fallskador bland de äldre och färre oplanerade inläggningar på sjukhus.
Om inte de många fallskadorna bland äldre i Piteå, med flera kommuner, och de många oplanerade inläggningarna på sjukhus redan är under utredning, så må det projektet ges högsta prioritet. Att så många dör och skadas i fallolyckor är inhumant och samhällsekonomiskt oacceptabelt.
Kostnaden totalt i landet ligger över fem miljarder kronor per år och väntas explodera om inte förebyggande åtgärder sätts in. Agera. Att falla och slå ihjäl sig är ingen naturlig död.