Vissa områden och byar måste dö, konstaterade Umeåprofessorn Einar Holm för ungefär 15 år sedan.
Det blev viss debatt och uppståndelse runt uttalandet. Men det är egentligen ganska självklart. Vi lever i en föränderlig värld där samhällen både uppstår och försvinner.
En gång i tiden, när vattenkraften byggdes ut, kokade det av liv och näringsliv i Messaure i Jokkmokk. I början på 1940-talet beskrevs Laver i Älvsbyn som Sveriges modernaste samhälle. Koppargruvan skapade jobb och framtidstro.
Men i dag är Messaure och Laver ödebygder. Deras tid som expanderande och livaktiga samhällen blev kort.
Men det betyder – å andra sidan – inte att alla byar och mindre samhällen är dömda till undergång. Det finns exempel på motsatsen. Titta på Åre, där fjällturismen skapar jobb och tillväxt. Eller Jukkasjärvi, där ishotellet blivit en säker turistmagnet. Eller biltestverksamheten i Norrbottens inland.
Exemplen är visserligen undantag från regeln – urbaniseringen är en urstark kraft. Många mindre samhällen är på dekis och tappar befolkning. Men det är angeläget att se att det finns tillväxtmöjligheter även i glesbygden och på den svenska landsbygden.
Sverige lever inte av urban tillväxt av allena. Sverige behöver även utveckla och förädla sitt gröna guld (skogen), sitt svarta guld (järnmalmen), livsmedelsproduktionen på landsbygden, fjällturismen med mera.
Det finns helt enkelt en väldig massa saker som går att göra på landet men inte i Stockholm city. Det är även bakgrunden till att S-regeringen satsar miljarder på bredbandsutbyggnad i hela landet, inleder arbetet med ett nationellt skogsprogram, ska ta fram en livsmedelsstrategi och prioriterar eko- och naturturism.
I somras tillsatte dessutom landsbygdsminister Sven-Erik Bucht (S) en bred parlamentarisk landsbygdskommitté. Samtliga riksdagspartier är representerade och socialdemokratiska kommunalrådet Johan Persson, Kalmar, fungerar som ordförande.
Utredningen ska, enligt direktiven, ta fram ett underlag som bidrar till regeringens politik för tillväxt, sysselsättning och boende på en attraktiv landsbygd. Uppdraget ska vara slutfört senast 31 januari 2017 – och redan i mars 2016 ska det finnas en delredovisning på regeringens bord.
Bucht ser gärna att kommitténs arbete leder till en bred överenskommelse om landsbygdspolitiken. ”Avsikten är att uppnå en bred samsyn på landsbygdens utmaningar och möjligheter och att kommittén ska presentera ett förslag till en ny och utvecklingsinriktad politik”, säger han.
Johan Persson hoppas också på politisk samling. ”Det har vi lyckats med på lokal nivå på många platser. Det borde gå också på nationell nivå”, säger han.
Så borde det vara. Det är ett värde för både företag och enskilda på landsbygden att det finns långsiktighet i lagstiftning, skatter och andra grundläggande villkor.
Landsbygden har inget att vinna på destruktiv och konfrontationsinriktad blockpolitik – och att spelreglerna förändras vart fjärde år beroende på vem som regerar.
Det skulle behövas en bred blocköverskridande uppgörelse även om landsbygds- och regionalpolitiken. Låt den samförståndsanda som präglat flykting- och migrationspolitiken märkas på fler politikområden.