Håller landsbygden på att förvandlas till mysigt utflyktsmål för storstadsbor? En diffus men exotisk plats för rekreation? Nyss kom en rapport om hur nyhetsmediernas bevakning av landsbygden i Sverige gradvis har minskat. Lokala och regionala medier har tvingats skära ned på personal och lokalredaktioner. Därutöver är bevakningen av landsbygden och frågor som rör livet på landsbygd begränsad i riksmedier. Landsbygd i medieskugga heter rapporten och är beställd av Jordbruksverket, utförd av Södertörns högskola. Dyster läsning. Försämrad lokal journalistik leder till ett demokratiskt underskott och till en splittring av landet. Folk som lever på landsbygden riskerar att förlora insyn i vad som sker i lokalsamhället, vilket också kan påverka identiteten. Folk i staden kan få för sig att landsbygden knappt existerar.
Resurserna koncentreras till storstäder, i första hand Stockholm. I Göteborg frågar vi oss – när Göteborgs-Posten blivit en minitidning och Expressen/GT tar bort den lokala opinions- och kultursidan – om vissa städer numera kan räknas till landsbygd eftersom den lokala bevakningen även här minskar. Den som tror att nätet kompenserar bristen på lokala nyheter får än så länge vara besviken. I allmänhet är det främst bevakningen av brott och olyckor – blåljusjournalistik – som ökat.
En fragmentering pågår, vi plockar nyheter här och där, ofta sammanhanglösa och inte alls förankrade i lokalsamhället. Personligen tycker jag att det är skruvat att ”twitterstormar” ses som nyheter medan det knappt går att få veta något om hur upprensningen av korruptionen i Göteborg fortskrider.
Frågan är om landsbygden i våra sinnen blir mer av ett begrepp – på motsvarande sätt som Förorten. Den har fått symbolisera trängsel, utanförskap, kriminalitet och gjorts till en yta där samhällets negativa projektioner samlas. Risken finns att Landsbygden får symbolisera något omodernt, konservativt, folktomt och döende om den fortsätter vara i medieskugga.
En frånvarande landsbygd präglar boken Urban express, 15 urbana lagar som hjälper dig att navigera i den nya värld som tas över av kvinnor och städer. Per Schlingmann ser tillsammans med Kjell A Nordström i kristallkulan en urban nätbaserad framtid där allt flödar, där varje centrum är individen men där Staden som formation och koncept är alltings självklara utgångspunkt. I över hundra år har inflyttningen till storstäderna pågått så det är ingen ny trend – det är politisk styrning som medverkat till detta. Författarna vill förmedla att städerna tas över av kvinnor, som utgör en stor del av den kreativa, kommunikativa, flexibla och högutbildade klassen – de übermoderna. Inte heller kvinnors avflyttning från landsbygden är ett nytt fenomen, men författarna lyfter fram att kvinnor också börjar tjäna mer pengar än män i vissa yrken de stora globala städerna. De talar i sin urbana dröm om kvinnor som kapitalistiska revoltörer, där kapitalet består av kunskap och innovation. Hur glad jag än är över att kvinnors villkor på en del håll blivit bättre är deras tankekonstruktion Girlville ett skräckscenario. Eviga flickebarn stöpta i marknadsliberal form. Hur de tänker sig mäns funktion i framtiden framgår inte. Boken är ohejdad hyllning till urbant liv. Gigantiska problem med trafik, miljö, trängsel och sociala skiktningar löses av marknaden – marknadsekonomi für alle! utropar de lyckligt i boken.
En färsk studie från Umeå universitet visar att staden och stadsboende är norm i nationella styrdokument och ges en privilegierad position i jämförelse med landsbygd och landsbygdsbor. En radikal landsbygdspolitik måste förändra den maktordningen.