Kyrkorådet som talade klarspråk
KÖNSKAMP. Kyrkorådets ordförande i Piteå landsförsamling har svurit i kyrkan. Sagt någonting som inte får sägas offentligt. Nämligen att han finner kvinnan underlägsen mannen och därför bör stå tillbaka. Gott när hyckleriet läggs åt sidan och klarspråket får tala.
Detta är en ledare. Piteå-Tidningens ledarsida är oberoende socialdemokratisk.
"Förhoppningsvis har jag blivit vald tack vare att man sett min kompetens och inte för att jag är kvinna och förhållandevis ung", säger Annica Renberg till Piteå-Tidningen. En man skulle aldrig ha trott att något annat än kompetens avgjort. Ändå väljs män hemskt ofta just för att de är män. Annica Renberg kan mycket väl ha blivit vald just för att hon är kompetent och kvinna. Heder i så fall åt OK Piteå ekonomiska förening som beslutat sig för att bryta en cementerad manlig struktur.
Inom kyrkan kämpar man på för att hålla kvar makten i männens händer. Kvinnliga präster är fortfarande efter 50 år inte fullt ut accepterade och kring ledande tjänster som kyrkoherde, biskop och ärkebiskop har revirpinkandet övergått till taggtrådsstängsel och stenmurar.
Jesus gick till kvinnorna när han behövde tröst och stöd. Det tycks inte ha gjort något bestående intryck på kyrkans profeter och beslutsfattare, däremot förefaller ett uttalande av profeten Pauli; "kvinnan tige i församlingen" stå framför dem i eldskrift. Men Pauli lär inte alls ha menat att kvinnor inte skulle få predika. Vad han egentligen sa var detta: "och så ber jag att damerna skall hålla sig tysta under gudstjänsten".
Till den ledigförklarade tjänsten som kyrkoherde i Piteå landsförsamling har tre sökande anmält sitt intresse, två kvinnor och en man. Rådet var missnöjt med utfallet och beslöt förlänga ansökningstiden. Den första förklaring som gavs var att ett tidsoptimistiskt kyrkoråd satt alldeles för kort ansökningstid. Flera intresserade hann inte söka.
Den förklaringen var säkert sann, men den andra förklaringen, som kyrkorådets ordförande Erik Jonsson gav i intervju med Piteå-Tidningen, var lika sann och vägde tyngre. Han tycker att det skulle vara fräscht med en kvinna, men att förnuftsskälen talar mot. "Att vara kyrkoherde i Svenska kyrkan är en oerhört viktig post. Det ligger, kan jag tycka, orimligt mycket på den stackars personen. Det är arbetsledning, det är miljöansvar ... ja, du kan räkna upp hur mycket som helst, även det teologiska."
Uttalandena har väckt ilska och bestörtning. Avgående kyrkoherden Peder Jonson kallar dem "oerhört olyckliga eller klumpigt formulerade". Kyrkorådets ordförande är ångerköpt och säger att han måtte ha uttryckt sig synnerligen klumpigt.
Han må ha uttryckt sig klumpigt. Det är inte politiskt korrekt att säga så där. Men det han uttrycker är en djupt grundad mening. Vore åsikten enbart hans, vore det inga problem. Om majoriteten i kyrkorådet och kyrkofullmäktige hade en annan åsikt, hade rådsordföranden näppeligen gjort det där uttalandet.
Taktiskt sett var det klumpigt att prata klarspråk, men för debatten om kvinnors och mäns lika möjligheter var det nyttigt och välgörande. Den här synen på kvinnor visavi män finns inte bara i Svenska kyrkan. Den finns över allt i samhället där det handlar om makt. Inom religiösa samfund, politiken, vård och omsorg, högskolor, universitet, statliga verk och ämbeten och privata näringslivet.
De högsta tjänsterna går till män. Kvinnor är undantagen. Kraven och förväntningarna på dem är stora. Statsminister Fredrik Reinfeldt kastade Catharina af Sandebergs förslag till lag om kvotering av kvinnor till bolagsstyrelserna i papperskorgen. Hans förklaring var att kompetens inte kön ska avgöra vem som väljs till ledamot. Allt annat vore att begå övergrepp på ägarna.
Sveriges statsminister uttryckte sig mer
diplomatiskt än kyrkorådets ordförande i Piteå landsförsamling, och blir därmed svårare att ställa till svars, men skillnaden mellan diplomati och lögn var i det fallet noll. Det är könet som avgör. Inte kompetensen. Män har alltid kvoterats in.
Och visst. Det är tyngre för en kvinna att ha en ledande position, eftersom hon också förutsätts sköta den absoluta huvuddelen av hemarbetet. På den punkten har kyrkorådets ordförande rätt, men så ska det väl inte vara i evigheter? Amen.