Kvinnornas lönekamp går vidare
STREJKSLUT. Vårdstrejken är över. För många av Vårdförbundets medlemmar ses den sex veckor långa konflikten som ett misslyckande. Den garanterade löneökningen under den treåriga avtalsperioden är bara 0,5 procent högre än det medlingsbud som gavs innan strejken inleddes.
Foto: Jessica Gow / SCANPIX
Detta är en ledare. Piteå-Tidningens ledarsida är oberoende socialdemokratisk.
Kanske med rätta när alla utgångar var stängda. Bara en fjärdedel av ombuden sade nej till medlarbudet och förordade fortsatt strejk.
Det nya treåriga avtalet innebär att en lägstalön för en sjuksköterska stannar vid låga 21 100 kronor. Det garanterade löneutfallet blir 4 procent för 2008, 3 procent för 2009 och futtiga 2 procent för 2010.
Med den utbildning och den kompetens som landets sjuksköterskor har borde lönenivån ligga kring 28 000-29 000 kronor i månaden. I dag är medellönen för en sjuksköterska cirka 23 000 kronor i månaden. Många har lägre lön än så. Tyvärr är en månadslön på 20 000 kronor, och till och med mindre, inte ovanlig för sjuksköterskor. Detta efter högskolestudier och studieskulder.
Märkligt är också med vilka filttofflor som socialdemokraterna agerat under konflikten. LO-facken har också varit tysta. Var finns solidariteten? Gäller den bara vissa arbetstagare? Kommunal som organiserar så många som jobbar inom vård och omsorg borde sagt ifrån, men tystnaden var under hela strejken massiv. Undersköterskorna i Kommunal skulle självfallet tjänat på om sjuksköterskorna hade fått hyggliga lönelyft.
En hopplös strejk, har det hetat. Budskapet: Tjejer, ni är hopplösa.
Dysterkvistarna fick rätt. Det blev inget riktigt lyft för landets sjuksköterskor. Självfallet är många besvikna, men ge för all del inte upp kampen. Den måste fortsätta.
Svenska folket ställer upp på systrarnas kamp för bättre löner. De som lever ute i det vanliga Sverige menar att sjuksköterskorna måste få mer betalt för sitt jobb. På samma sätt som många vill att barnskötare, undersköterskor och alla andra som jobbar inom vård och omsorg måste få bättre löner. Utan alla dessa hängivna människor stannar Sverige.
Att så är fallet visar inte minst att drygt 13 000 operationer ställts in under strejken liksom omkring 35 000 undersökningar, men för dem med akuta behov av operationer eller annan sjukvård har det funnits personal.
Sedan vet vi att en strejk sällan leder till de uppsatta målen. Det blir kompromisser. Vårdförbundet ville att lönen skulle öka med 1 700 kronor i månaden från år ett. Inte orimligt, och att ingångslönen för en högskoleutbildad sjuksköterska skulle sättas till 22 000 kronor.
Inte fel. Nu blev det för Vårdfacket en dålig kompromiss för att nå en lösning. Hoppet ställs nu till lokala förhandlingar, men med tanke på Sveriges Kommuner och Landsting inställning lär det bli svårt att lyfta sjuksköterskornas löner ytterligare. En lågkonjunktur närmar sig.
När kvinnor vill ha rätt lön är det vansinne, men när landets direktörer får mångmiljoner i bonus, är de värda varenda krona. De är ju speciella människor och dessutom män, men våra vardagshjältar finns inom vård och omsorg. Förhoppningsvis fortsätter kampen för rättvisare löner. Risken är annars att duktig och kompetent personal väljer andra arbetsuppgifter eller söker sig till våra nordiska grannländer. I både Danmark och Norge är löneläget för en sjuksköterska ett helt annat än i vårt land. Det skiljer upp till 30 procent.
Så fortsätt ställ upp för sjuksköterskorna. Deras strejk gav trots allt hopp för alla lågavlönade kvinnor. Kampen för rättvisa löner i de kvinnodominerade jobben har bara börjat.