Arbetet för ett jämställt samhälle måste ständigt erövras och det är ett arbete som aldrig tycks ta slut. Den som så vill och har ögonen öppna ser orättvisor varje dag. Nu har vi också ett riksdagsparti i Sverigedemokraterna som ser mannen som skapelsens krona.
Sverige är inte jämställt. Långt därifrån. Kvinnors löner är bara 83 procent av männens. Kvinnor med deltidsjobb missgynnas av det nya pensionssystemet. Endast 1,5 procent av toppcheferna i näringslivet är kvinnor. Tre av fyra kvinnor arbetar inom låglöneyrken i den offentliga sektorn medan tre fjärdedelar av männen återfinns i den privata sektorn med sina generellt högre lönenivåer. Sett till utbildning visar en rad undersökningar att kvinnor generellt har högre utbildning än män på de allra flesta områden. De har dessutom i större utsträckning erfarenheter från höga chefsposter.Dock inte som vd:ar i börsbolag, vilket har sina naturliga orsaker eftersom de inte fått möjligheten. Det är fortfarande en manlig bastion.
Det finns gott om kompetenta kvinnor och män. Problemet är just det att kompetensen inte styr, utan att män väljer män. Över hälften av valberedningarna till bolagsstyrelser består av enbart män. Att kvinnor dominerar i de höga utbildningarna får inte genomslag i näringslivet eftersom andra spelregler gäller. Vad som menas med kompetens kan förstås diskuteras, men att män oberoende av utbildning och erfarenhet, alltid skulle vara mer kompetenta känns minst sagt svårsmält.
Sedan den borgerliga regeringen tillträdde har utvecklingen mot ett jämställt Sverige gått tillbaka, även när det gäller bolagsstyrelser.
När hotet om kvotering inte längre finns pustar bolagen ut och fortsätter i gamla hjulspår. Diskussionen om kvinnors inkompetens fortsätter som en gammal raspig grammofonskiva. I Norge har en lag om kvinnokvotering lett till en höjning av kompetensen i bolagsstyrelserna. Så vad väntar vi på?
Jämställdhetslagen räcker helt enkelt inte till för att omforma den könsuppdelade arbetsmarknad som är så tydlig i dag. Kvinnor jobbar i vård och omsorg och allmänt i offentlig sektor medan männen återfinns i jobb inom det mer inkomstbringande näringslivet. I dag har välutbildade kvinnor inom vård-och omsorgsyrkena en skamlig låg lön och då är detta inte ett unikum. När vi tittar oss omkring på lönesättningen för kvinnor med ett likvärdigt arbete som en man får hon så gott som alltid sämre betalt. Det tycks vara normalläget.
Traditionellt har jämställdhetsfrågorna varit en kvinnofråga och verkar så förbli. Männen måste därför maka på sig och ta ett större ansvar för arbetet för jämställdheten än vad de hittills gjort. Det vore heller inte helt fel om jämställdhetsfrågorna fick större tyngd utifrån ett bredare samhällsperspektiv. Positionerna måste ständigt flyttas fram inom alla samhällsområden. Vi befinner oss ändå på väg mot 2015-talet och argumenten låter som de gjorde för 30 år sedan eller mer.