Kvinnor förlorarna i lågkonjunkturen
KÖNSPERSPEKTIV. Den ekonomiska krisen drabbar hela samhället, men kvinnor är oftast mest utsatta när varsel om uppsägningar kommer. Just nu i många av landets 290 kommuner. Fortfarande har vi ett samhälle där mannen anses viktigare än kvinnan. Samtidigt som alla borde veta att många av dagens kvinnor är ensamförsörjare och vill leva på sin egen lön.
Lågkonjunkturen och jobbkrisen har gjort det tuffare för många kvinnor. Allt fler ställs vid sidan av arbetsmarknaden.
Foto: Fredrik Sandberg / SCANPIX
Detta är en ledare. Piteå-Tidningens ledarsida är oberoende socialdemokratisk.
Den nya borgerliga a-kassan slår hårt mot deltidsanställda kvinnor som i dag knappast har möjlighet att lyfta sin deltid till heltid. Kommuner och landsting håller igen och det är inom vård och omsorg som de flesta kvinnor jobbar.
I stället för ett rättvisare och jämlikare Sverige har vi fått en politik för större orättvisor, där kvinnor är den grupp som drabbas hårdast.
Jämställdhetslagen i sin nuvarande form räcker inte till för att omforma den könsuppdelade arbetsmarknaden. Kvinnor jobbar i vård och omsorg och allmänt i offentlig sektor medan männen återfinns i jobb inom det mer inkomstbringande privata näringslivet.
Tre av fyra kvinnor arbetar i offentlig sektor. Tre av fyra män jobbar i den privata sektorn. Svenska kvinnors löner är endast drygt 84 procent av männens.
Sverige kan skryta med att ha fler kvinnor i arbetslivet, riksdagen räknas till en av världens mest jämställda och i regering finns fler kvinnor än något annat EU-land, men när det gäller lagstiftning på jämställdhetsområdet finns fortfarande mer att leverera.
Grabbigheten har fortfarande försteg i samhället. Därför vore det klädsamt om regeringen tog ett större ansvar för jämställdheten. Prata väl om jämställdhet är lätt och politiskt korrekt, men det behövs också handling. Alliansregeringen funderar medan ojämlikheten ökar.
Grundläggande för både kvinnor och män är trygghet i en anställning och möjligheten att påverka den egna arbetssituationen. Även bland de alltför många, och framförallt kvinnor, som idag har projektanställningar, och andra tillfälliga anställningar är drömmen om ett fast jobb med den grundtrygghet som detta innebär den viktigaste framtidsfrågan.
Några exempel:
nLöneskillnaderna. Varför inte sätta ner foten? Löneskillnaderna borde försvinna.
nDeltidsjobben. Lagstifta om rätten till heltidsarbete. Bara detta att så drastiskt försämra a-kassan för dem som tvingas deltidsarbeta. Alla vet att det framförallt är kvinnor som drabbas. Något som jag påtagligt fått många exempel på när kvinnor tagit kontakt med mig, förtvivlade för att de förlorat sin ersättning och tvingas söka jobb i hela Sverige för att i bästa fall få tillbaka sin a-kassa. Vad är det för rättvisa?
nPensionen. Hur har alliansen tänkt sig att de deltidsarbetande kvinnornas framtida pension ska se ut? Ofta handlar det om kvinnor som är ensamstående med barn, där tiden inte räcker till för ett heltidsjobb.
Dessutom: Servicesektorn och merparten av den offentliga sektorn har de sämsta arbetsmiljöerna, där kvinnor dominerar. Om man dessutom ser till vilken grupp som oftast är sjuka, så handlar det om kvinnor i offentligt sektor.
Jämställdhetsminister
Nyamko Sabuni (FP) är säkert ambitiös, och har många idéer om hur jämlikheten ska förbättras, men tydliga initiativen från hennes sida har hittills varit få. Snarare har det blivit tuffare för många kvinnor under alliansregeringens dryga två år vid makten. Det märks inte minst nu när många jobb försvinner. Kvinnor är mest utsatta.