Detta är en ledare. Piteå-Tidningens ledarsida är oberoende socialdemokratisk.
I slutet av filmen Blade Runner ger en av replikanterna, en sofistikerad robot, en kort reflektion som visar att även biologiskt framodlade apparater kan utveckla känslor och dödsångest. Själva existensen räcker inte. Efter att ha rest runt i universum och upplevt fantastiska händelser långt från jorden har replikanten skapat sig ett behov av att livet ska visa sig ha mening.<br /><br />Just i dödsögonblicket försöker han förklara hur det känns att bara försvinna, utan att lämna några spår efter sig: "Jag har sett saker som ni människor aldrig skulle tro. Brinnande attackskepp utanför Orions axel. Jag har sett c-strålar glittra i mörkret vid Tannhausporten. Alla dessa ögonblick går förlorade i tiden, liksom tårar i ett regn. Dags att dö ..."<br /><br />Därefter böjer han sitt huvud och dör. Det är en ångestfylld apparat som stannar.<br /><br /><br /><br />Replikanterna i Blade Runner byggdes för att kopiera människorna i allt, utan just känslorna. Men formgivarna var oroliga över att de ändå skulle utveckla mänskliga egenskaper som hat och kärlek, bli känslosamma. Och eftersom de var byggda som supermänniskor lade de in en begränsad livslängd på några få år.<br /><br />Även vi människor har begränsad livslängd. Kring detta har vi utvecklat en stark mytologi som gör att vi skiljer oss från djuren som, så vitt vi vet, inte filosoferar speciellt mycket kring livets mening.<br /><br /><br /><br />Om våra myter har Karen Armstrong skrivit en bok, Myternas historia (Bonniers), som visar hur människor i alla tider mentalt försökt hantera sin begränsade livslängd. I jägarsamhället fanns en stark tro på att alla skulle återfödas i sin gamla position.<br /><br />När jordbrukarsamhället växte fram så kom myterna mer att handla om att så och skörda, om tidens cirkelgång. Armstrong menar att när städerna växte fram - och en marknadsekonomisk struktur började odla individualistiska ideal - kom myter om den enskildes frälsning att ställas i centrum.<br /><br /><br /><br />Men vi fick också en stark rationalistisk kultur, menar Armstrong, som gjorde rent hus med vidskepelse och de gamla metafysiska mytologierna. Med Darwin försvann grunden för att tro på Gud. Ungefär där är vi i dag.<br /><br />Men hur är det egentligen? Den livsfråga som replikanterna ställer i Blade Runner tampas vi alltjämt med. Denna film är ett bra exempel på att det finns ett djup även i det som av många betraktas som en kultig sciencefictionrulle.<br /><br /><br /><br />Vi har en hel industri som är inriktad på att försöka ge oss svaren på livets mening. Filmer, musik, böcker och tidskrifter öser över oss möjligheter att göra livet till något mer än en apparat. Allt det ytliga kan ge djupa svar för den som söker.<br /><br />Vi har också en teknik som gör att alla numer kan dokumentera sina liv så att eftervärlden kan kolla på foton, videofilmer, bloggsidor och snart med ett oändligt digitalt bibliotek där varje molekyl är sparad, om inte annat så av säkerhetspolisen.<br /><br />Vi har förvisso inte sett några c-strålar vid Tannhausporten ännu. Men vi jobbar på att när vi väl kommer dit, så ska det vara i direktsändning.
