Detta är en ledare. Piteå-Tidningens ledarsida är oberoende socialdemokratisk.
Som jag tidigare skrivit om är det lite stormigt kring den danska tidningen Jyllands-Posten som låtit publicera bilder på profeten Muhammed och därför drabbats av hårda protester. Från danska muslimer och från islamiska länder.<br /><br />I vårt moderna öppna samhälle är det tillåtet att publicera i stort sett vad som helst. Ljugarbänken har digitaliserats. Medierna svämmas över av mer eller mindre osanningsenliga påståenden om kända personers privatliv. Gränsen mellan verklighet och fantasi har suddats ut.<br /><br /><br /><br />Och vi vet mer än vi vill veta om vad som försiggår i Ovala Rummet. I ett sådant modernt samhälle är det svårt för islam att upprätthålla sitt förbud mot bilder av den store profeten. Gamla principer om hädelse, förtal och blasfemi gäller inte. På samma sätt som kristna fått se sitt heliga dras i smutsen får också andra religionsutövare räkna med att få sina heliga reliker gycklade av det ironiska samhället som dränker allt heligt i profitkalkylernas iskalla vatten.<br /><br /><br /><br />Kristendomen har också haft bildförbud. Gamla Testamentet föreskriver att vi inte ska göra bildstoder eller avbilder av något himmelskt eller tillbedja andra beläten. Det har funnits perioder av bildstormande, som när kyrkornas utsmyckning kalkades över. Ikoner och väggmålningar förstördes, dels under 700-talet, dels under 1500-talets reformation. Stora konstskatter förstördes av bokstavstrogna extremister som ville upprätthålla skriftens bokstavliga tolkning. Precis som kristendomen i andra avseenden fått anpassa sig till det demokratiska samhällets grundlagar får också islam nu rätta sig och packa sig efter detta ramverk. Vilket också de flesta muslimer faktiskt anser.<br /><br /><br /><br />Frågan är då om Jyllands-Posten gjort rätt? Det går faktiskt att argumentera för att islamiska trosbekännare har rätt att få ha sin profet ifred. Har de mycket starka känslor mot att visa profetens nylle så kan vi tycka att det är vidskepelse, men har inte människor rätt, i frihetens namn, att få upprätthålla ganska absurda uppfattningar?<br /><br />Det öppna samhället tillåter inte allting. Religionsfriheten är inte bara mycket starkare skyddad i vår grundlag än de flesta demokratiska friheter. Vi har låtit religiösa slippa militärtjänstgöring och givit dem större frihet i sina kapell än utanför. Pastor Green får prata om homosexualitet utifrån Bibeln i sin kyrka. Men han får inte säga samma sak utanför RFSL:s lokaler.<br /><br /><br /><br />Frihetsprincipen har vissa assymetrier. Vi har gjort undantag på andra områden än det religiösa. Barnpornografi är exempelvis omgärdat av oerhört starka restriktioner, inte bara mot "verkliga" bilder för att skydda offer, utan också konstgjorda bilder som är rena fantasier.<br /><br />Det är inte tillåtet med förargelseväckande beteende på gator och torg. Det går bra att bada näck på en enskild strand, men mitt på torget kan den nakne bli hånkad av polisen. Vi måste ta hänsyn till människors starka känslor. Vi skulle exempelvis kunna hävda att ingen ska tvingas att duscha med kamraterna efter gympan om vederbörande har en religiös uppfattning som gör det tabu att visa sig näck för folk utanför familjen.<br /><br /><br /><br />Vi har således en generös frihetsprincip, som tillåter nästan allt. Men vi gör vissa undantag för minoriteters starka känslor. Frågan är var den gränsen ska gå. Själv är jag inte riktigt säker.
