Detta är en ledare. Piteå-Tidningens ledarsida är oberoende socialdemokratisk.
Fyra procent i lönelyft! I snitt de närmaste tio åren! Fullkomligt sans-, ansvars- och vettlöst! Konjunkturinstitutets prognos över vad företagen har råd att avstå till de anställda i kommande förhandlingar utlöste kollektiv magkatarr hos näringslivets 20-taggare.<br /><br />Och det är klart. Ska de anställda ha fyra procent kanske det bara blir femton, sexton procent över åt direktörerna. Det blir inte många miljoner. Knappt en i snitt. Åtminstone första året. Sedan blir det bättre. Men i början är det tungt för direktörernas medelklass och låglöneproletariat.<br /><br /><br /><br />Allt är relativt. För dig som saknar visioner ljuder förstås Bolidendirektören Jan Johanssons "inkomst av tjänst" ,som Skatteverket så poetiskt skriver, på 5,6 miljoner kronor som magisk musik. Men Jan Johansson jämför sig inte med dig. Han jämför sig med Lars-Johan Jarnheimer, direktör på Tele 2, och han tjänar fem gånger mer. Toppar 100-listan med sina 26,1 miljoner kronor.<br /><br />Men det finns en som slår dem alla och han gör ingenting. Skandiadirektören Lars-Eric Petersson. En sparkad föredetting som lyckades få med sig 28,6 miljoner kronor i årslön. Det är den a-kassenivå som gäller i Svenskt Näringsliv.<br /><br /><br /><br />De 100 bäst betalda direktörerna i svenska storföretag har i snitt höjt sina löner med 33 procent på två år. Om allt detta står att läsa i LO-tidningens senaste nummer. Hur stor höjningen blir kanonåret 2005 återstår att se.<br /><br />Direktörerna tjänar i snitt 6,2 miljoner kronor. Det betyder att det går 26 industriarbetarlöner på en genomsnittlig direktör. Är det underligt då att företagen tvingas rationalisera och byta ut Lundström och Karvonen och Ahmed mot robotar som reparerar sig själva?<br /><br /><br /><br />Hur kommer det sig att det blivit på det här sättet? Svenskt Näringsliv har svaret. Svenska företag blir allt mer internationella, förklarar pedagogiskt chefsjuristen Jan Persson. Och där har han verkligen kopplat den springande pudeln.<br /><br />De blå-gula vd:arna är så internationaliserade att de sopar banan med all världens medtävlare, så när som på direktörerna i USA och Schweiz. En tidsfråga blott.<br /><br /><br /><br />Direktörerna i hela EU är frånsprungna i löneligan, liksom direktörerna i Japan, Hongkong, Kanada. Ja, faktiskt är det inte mindre än fyrtio länder som hamnar i bakvattnet efter det framforsande Sverige. Finnarna och norrmännen kommer jättelångt efter.<br /><br />Det går 2,46 norska direktörer på en genomsnittlig svensk. Då är bonusar, optioner och andra ersättningar inräknade. För att inte tala om hur många estländska toppdirektörer man kan få för en svensk. Vad sägs om 7,2? Går det an att få växla?<br /><br /><br /><br />Internationalisering av estländskt märke har Svenskt Näringsliv tydligen missat grovt. När det gäller direktörer. När det gäller kollektivanställda har man varit mer klarsynt. Det är det som gör en så misstänksam. Detta att svenska direktörer jämför sig med topparna på det internationella planet, medan arbetare och tjänstemän alltid jämförs med dem på den internationella lönelistans lägsta trappsteg.<br /><br />Det är skamligt. Eller för att citera finansmannen Robert Weil: "Kapitalister, förenen er och tacka löntagarna! Tack till de många som avstått nästan allt för att vi kapitalister skulle kunna få alltför mycket!"
