I Sifo:s junimätning, där drygt 12 000 personer tillfrågats, rasar Moderaterna ytterligare, och har nu 15,9 procent av väljarsympatierna.
En för partiet katastrofalt låg siffra. Vi måste gå tillbaka ända till 2003 för att hitta något motsvarande. Då var Bo Lundgren partiledare och väljarstödet var 15,5 procent.
Därmed var Lundgren också rökt som moderatledare. Fördel AKB är att det inte finns, i alla fall ingen känd, utmanare till partiledarposten. Så hon lär sitta någorlunda säkert en tid till, men om nya opinionsmätningar visar på en fortsatt nedåtgående tendens lär tålamodet svikta hos många aktiva moderatpolitiker. Inte minst i riksdagsgruppen, där åtminston en tredjedel riskerar att förlora sina riksdagsplatser, om inte fler.
Tappet från Moderaterna går både till höger och till mitten.
Sverigedemokraterna håller sig numer stadigt kring 18–19 procent i opinionen och Annie Lööfs Centerparti noterar 13,4 procent i en växande trend uppåt.
Från att ha varit ett parti som 2011 under Reinfeldts partiledartid, hade mer än 35 procent av väljarna bakom sig är man nu nere i 15,9 procent.
När ABK tillträdde var underförstått att åter på sikt bli ett regeringsparti och med en moderat, läs Anna Kinberg Batra, som statsminister. Dit lär vägen vara lång i dag, men hoppet tycks vara det sista som sviker en sann moderat.
I dag ser vi ett moderatparti som saknar egna idéer om framtiden. Det som dominerar det moderata budskapet är vackra och många, men ack så innehållslösa och redan utnötta fraser. Ett parti på tomgång som nu försöket hitta fram till en ny kickstart, men där inger fungerar som det ska.
Moderaterna har inte insett att det är omöjligt att vinna val i Sverige på budskapet "sänk skatten". Vad vi hittills sett av den moderata politiken under AKB är att det inte finns en susning om att Moderaterna kan tänka sig ska arbeta för ett rättvisare och jämställdare samhälle. Bakom dagens alla ordridåer finns ingen eller föga substans
För partiet tycks framtidsvägen handla om att föra över resurser från de allra svagaste till dem som redan har. När skatterna sänks i den storleksordning som Moderaterna föreslår blir det alltid en omfördelning från de allra fattigaste till de allra rikaste.
Medborgarna har sedan länge genomskådat det tricket. I dag vet de sämst ställda var de har sina vänner och sina fiender.
När detta sedan blandas med en säregen otydlighet i de för människor så viktiga sakfrågorna kring vardagen: skolan, barnomsorgen, sjukvården och de äldres situation är det knappast överraskande att Moderaterna tappar i de nu aktuella partisympatimätningarna.
Anna Kinberg Batra har ibland efterlyst ett mer sakligt debattklimat.
Inte helt fel. Förhoppningsvis kan vi också få ett sådant, men tvivel finns. Inte minst nu när när 2018 års valrörelse allt mer närmar sig och med ett moderat parti, som det tycks, i en lång och besvärlig uppförsbacke.