Konverterat till skidskytte?
Detta är en ledare. Piteå-Tidningens ledarsida är oberoende socialdemokratisk.
Det som inger oro i nuvarande akuta krisläge är att industripolitik har blivit ett icke-ord, nästan lika omodernt som alternativ produktion. Varken regering eller opposition talar om industripolitik längre. Reinfeldt & Co vet väl knappt ens hur det stavas. Och inför tanken på statligt övertagande av Saab ryggar Mona Sahlin nästan lika starkt som Maud Olofsson.
Ursäkta, går statliga företag som Vattenfall eller LKAB så förfärligt dåligt? Var det för att det var vanskött som statskassan i fjol kunde tillgodogöra sig ett bra pris för Vin & Sprit?
Den här veckan har dock både Saabkris, Nuders avgång och Mellanöstern drunknat i kunglig romantik. Ändå var Victorias och Daniels förlovning så pass väntad - om den överhuvudtaget skulle bli av - att den väl knappast kan kallas särskilt överraskande.
Den stora sensationen hade varit om kungen kungjort sin abdikation och det utlysts folkomröstning om monarkins fortlevnad. Om monarkisterna då vunnit hade det nyförlovade paret sen kunnat inta tronen tryggt demokratiskt förankrade och ännu mer förvissade om folkets kärlek, medan kungen fått dra sig tillbaka som nöjd pensionär.
Ett kungligt bröllop så nära ett val ger ofrånkomligt också upphov till politiska spekulationer. En våg av rojalism borde definitionsmässigt gynna högern, men den effekten är sannolikt kortsiktig och har säkert klingat av när det är dags att gå och rösta. För oss republikaner stundar dock en prövningens tid. Men det är bara att böja sig för sanningen: Då det gäller romantik och bröllop är monarkin oss skyhögt överlägsen.
Vasaloppsstarten i morgon bitti är ett annat, mindre operettlikt skådespel som lockar stor tv-publik. Även om många på sistone "konverterat till skidskytte", som en kollega sa förra helgen. Att skidskytte gör sig bra i rutan råder det säkert också stor enighet om, liksom om att Norges Ole Einar Björndalen är 2000-talets obestridde skidskyttekung. Men "större" än Ingemar Stenmark bara för att han nu vunnit fler världscupssegrar?
Störst blir ett så trubbigt mått om det gäller idrottare som tävlat på helt olika villkor. Men, OK, gäller det folk med skidor på fötterna säger jag Sixten Jernberg. Han var Skidkungen med stort S, mest svårslagen då det drog ihop sig till femmil i ett OS eller VM. Så var det i Cortina 1956, i Lahtis 1958, i Zakopane 1962, i Innsbruck 1964. Squaw Valley 1960 var undantaget, men då tog han hem tremilen i stället.
Allra bäst var Jernberg när han var förb-ad; han for fram på en blandning av urstyrka och ursinne. Det enda som drar ner betyget är några inhopp i politiken, men eftersom de skedde efter skidkarriären drar jag ett streck över dem.
De riktiga Kungarna får man lov att förlåta somliga saker.