Efter filmer om Olof Palme har vi förstås fått ett förnyat intresse för vem som mördade honom. Här erbjuds en projektionsyta för alla slags ideologiska och psykologiska böjelser. Vänster gillar teorier om att det var poliser, militärer eller utländska reaktionärer som röjde undan en radikal folklig ledare. Högern håller på någon utländsk säkerhetstjänst som inte gillade Palme. Andra tror det var ett avancerat självmord, ett misstag av kriminella, ett mord iscensatt av någon i rörelsen.
Ingen tycks riktigt tycka det är tillräckligt med att mördaren skulle vara ett simpelt fyllo från Rotebro. Även om han blev utpekad av det enda riktiga vittnet. Vi vill att det ska vara något mer episkt. Jag tror dock att vi får försöka hålla oss till vad vi tror oss veta. Även om det finns fantastiska teorier. Så också den senaste konspirationsteorin om att mordet utfördes av figurer med anknytning till den svenska Stay Behind-rörelsen.
Vi känner ju till IB och det som kallats "SAPO", det socialdemokratiska nätverket som ägnade sig åt att kartlägga och bekämpa kommunister på arbetsplatser och i olika rörelseorgan. Men det fanns en motsvarande nätverk på den borgerliga kanten. Låt oss kalla det "Svenska Linjen". Detta nätverk kom jag i kontakt med under mitt avhandlingsskrivande i slutet av 80-talet. Och det jag fick berättat för mig var ungefär så här: Under andra världskriget - just i ett läge 1939-40 när alla väntade på att tysken skulle komma - formerade sig några unga konservativa studenter i ett nätverk som hette Den Svenska Linjen.
Med ett upprop som gavs ut som broschyr förkunnade de sina avsikter att ansluta sig till högerpartiet. De ansåg det vara tid att ta ansvar i en svår stund för nationen. Förutom att de var patrioter så ville de också ha ett högerparti som var mer positivt till välfärdsstaten. Deras uppdrag blev därför att vrida högerns politik mot mitten. Och bli mer realistiska. De bildade de ett studentförbund och deras ambitioner räckte även till en tidskrift - som fick just namnet "Svensk Linje" och som fortfarande ges ut. Det intressanta är dock att detta nätverk också förberedde sig för insatser i händelse av att Sverige skulle bli ockuperat. De hade till och med dödslistor på förmodade landsförrädare och tillgång till vapen för att röja dessa ur vägen, i vart fall i Uppsala, enligt mina källor. På motsvarande sätt hade det socialdemokratiska Laboremus planerat för vad de skulle göra om kriget kom.
Av allt att döma kom detta nätverk att fortsätta fungera under efterkrigstiden. Frågan är hur länge? Och vilka kontakter de hade? Var det en högerns "IB" eller en pendang till Stay Behind-rörelsen? Det finns skäl att tro att nätverket var aktivt åtminstone en bit in på åttiotalet. Och att den haft några "kunskapare" i sin sold, folk som fortfarande är politiskt aktiva. Visst, det här är också en konspirationsteori. Eller åtminstone en hint om att vi har haft politiska aktörer som varit en bit ner efter tukthusväggen i sin iver att försvara Sverige. Det här är frågor att rota i för den som vill veta mer om svensk 1900-talshistoria. Men jag tror knappast det kommer att koka ner till annat än att det var ett fyllo som mördade Sveriges statsminister.