Självfallet finns det olika uppfattningar i flera frågor, men det är ett normalläge vid alla kongresser. Åsikter ska brytas intill man når enighet. I alla partier och bland alla medlemmar finns självfallet hjärtefrågor. De måste ventileras och debatteras. Och glädjen är sällan så stor som när partiledningen åker på däng.
Men i de viktiga frågorna har man hittills varit överens från höger till vänster. Kompromisser när svårigheterna att komma överens är svåra att överbrygga tillhör spelets regler. Om allt fortsätter som det börjar, och inget talar för motsatsen, blir det 37:e kongressen en mycket bra tillställning. Nu gäller nystart med inriktning på valet nästa år.
Socialdemokraterna måste ge vägledning om visionen att skapa ett rättvisare samhälle efter perioden av borgerlig nedmontering. Drömmen om det goda samhället måste hållas levande och kan aldrig överlåtas till alliansregeringens godtycke. Kongressen får aldrig glömma de undansatta, de som är utan arbete, de som inte har rättvisa löner, de som inte har en trygg ålderdom eller inte kunnat betala något så basalt som ett enkelt tandläkarbesök.
Vi måste tillsammans arbeta för en invandringspolitik som aldrig får ge argument till dem som skiktar människor efter hud, religion eller språk. Sverigedemokrater, bara namnet är en förolämpning mot alla som arbetar för allas lika rätt i vårt samhälle.
Fattigdomen finns åter i vårt samhälle. Känslan av maktlöshet, att ingen vill lyssna till den som är utsatt är säkert det allra värsta. Socialdemokraterna får därför aldrig glömma att lyssna och driva rättvisefrågorna framåt. Framtiden är viktigt för oss alla och frågorna om den politiska verkligheten många. Vad vill vi egentligen med sjukvården, med omsorgen och med skolan? Privatiseringarna av gemensamma tillgångar har blivit vardagsmat. Allt medan utslagningen fortsätter.
Människor som inte kan att betala för sig ställs vid sidan. Detta i högeralliansens nya lyckosamhälle, där den som hamnat på samhällets skuggsida tydligen ska drabbas ännu något hårdare med sämre sjukersättning, sämre a-kassa och misstänksamhet mot att de tar del av välfärden.
Socialdemokraterna med sin politik är åter på god väg att ge tillbaka människor självförtroende och därmed ett värdigare liv. Att utveckla välfärden för alla får aldrig stanna vid ett mantra. Det måste till ett innehåll och ett innehåll som får människor att känna förtroende och tillit. Förtroendevald och förtroende. Ord som devalverats alltför länge. Människors intresse för det egna vardagslivet och dess möjligheter är stort. Vi behöver bara gå till dagstidningarnas insändarsidor, Facebook och Twitter för att få bevis för detta intresse. Det finns synpunkter och åsikter. Dialog är alltid viktig. Inte minst för aktiva politiker.
Väljaropinionen är i dag tveksam till högerpolitiken. Därför måste Socialdemokraterna ta nya kraftfulla initiativ när kongressen snart är över, men vänta inte för länge. Det går inte att luta sig mot dagens hyggliga opinionssiffror. Det krävs också en politik som ger förtroende och tillit. Och den finns med tydlig inriktning på valet 2014. Kongressen har hittills både på bredden och i sak visat på viljan och förmågan att med allvar och tyngd representera de omkring 99 000 medlemmarna. Tyvärr just nu med en minskande medlemskader. Dags för nytändning!
Kongressombudens inlägg har hittills, trots begränsningarna i tid, varit välformulerade. Många har dessutom valt att komma med genomarbetade tilläggsyrkanden till de av partiledningen lagda förslagen. En mängd av dessa även hittills mottagits positivt av kongressen. Det går aldrig att vara ogenerös mot en kongress. Betyget hittills blir därför gott.
Den stora frågan har förstås varit välfärdspolitiken med välfärdsföretagen som vattendelare. Förhandlingar lär pågå in i det sista för att hitta ett gemensamt vägval. När detta skrivs har ännu inget beslut i frågan kommit. En annan viktig fråga är att komma till rätta med är allt tydligare de regionala obalanserna. Om inte hela Sverige får sin del av den ekonomiska tillväxten är risken ännu större än i dag för att de redan rådande regionala obalanserna förstärks och permanentas. Så får inte ske.
För partistyrelsen blev det att lotsa fram mellan blindskären. Å ena sidan måste man visa att det finns en vilja att diskutera frågorna kring de "rika och fattiga". Å andra sidan får inte förutsättningarna för en sund ekonomisk utveckling förskingras. Trots smärre motsättningar finns hos kongressen en allmän vilja att skapa goda förutsättningar för en stabil och långsiktigt tillväxt i Sverige. Då blir utrymmet för nya reformer också realistiska.
Ju närmare valet 2014 vi kommer, desto tydligare blir säkert kraven från partiets gräsrötter om att människors sociala rättigheter måste värnas. Men också om budgetdiciplin och ansvarstagande. Var så säker.