Socialdemokraterna å sin sida haft svårt att komma med tydliga alternativ till högerpolitiken. Oftast lägger man sig så nära högeralliansen som möjligt. Mest handlar politiken om nyanser. Det är väl bara vad gäller a-kassan som Socialdemokraterna varit tydliga; den ska återställas till 80 procent av inkomsten.
Ska man fortsätta och bygga vidare på traditionell socialdemokratisk politik eller ska partiet ta ytterligare något steg åt höger och den politiska mitten? För en del tycks svaret redan vara givet. Mer mittenpolitik och ut med partiets vänsterflank. Medan andra hoppas att partiet försöker hitta sig självt igen, men då krävs en kraftfull ledning som vågar ta initiativ, vågar ge raka alternativ till högerregeringen. Nu finns tack och lov äntligen en sådan.
Samhällsutvecklingen går i dag i många stycken stick i stäv mot människors förhoppningar. Hur ska arbetslöshetskrisen bemötas? Vad händer om jag hamnar i arbetslöshet och ska klara mig på en inkomst som är 50 procent lägre än den jag hade när jag jobbade? Vad händer med skolan när allt fler lärare sägs upp från sina jobb? Vad ska hända med sjukvården? Och varför ska pensionärer betala mer i skatt än de som har ett jobb?
Frågorna är många.
Med Stefan Löfven har Socialdemokraterna bestämt sig hur välfärd och rättvisa ska formuleras för i dagens politiska verklighet. Det som sker i samhället just nu gör att människor känner sig både besvikna och svikna. Det går inte längre att med trovärdighet förvalta en svunnen epok medan väljarna drar åt olika håll.
Tendensen att distansera sig från Socialdemokraterna var inte ovanlig under den korta Juholt-tiden, då kände allt färre igen sitt parti. Det var nödvändigt att snabbt skapa reda i oredan. Utan den nya partiledningens handfasta rekonstruktionsarbete hade detta aldrig gått. Nu kan partiet med tillförsikt se framåt mot valet 2014.
Generationer av svenskar har skapat sig en bild av Socialdemokraterna som välfärdens försvarare, och som arkitekt av vårt i nutid tilltufsade folkhem. Socialdemokratin står förvisso vid ett vägskäl. Ska vi fortsätta och bygga vidare på traditionell S-politik eller ska vi ta ytterligare något steg åt höger och den politiska mitten? Frågan hänger i luften. För alltför många tycka svaret vara givet; mer mittenpolitik och ut med allt vänstertjafs.
Andra är inte lika styva i korken. Krafttag måste till för att vi åter får en politik som berör människorna i deras vardag. Flera år av borgerlig oreda och otydlighet har skapat osäkerhet och tvivel hos partiets många gamla och fortsatt trogna sympatisörer. Socialdemokraterna av i dag har blivit ett hyggligt parti i mitten på den politiska skalan. Och varför inte? Efter en skickligt genomförd partikongress finns alla möjligheter till en tydlig och förhoppningsvis vägvinnande offensiv. Dessutom nya idéer för att hitta vägar till förändringar och en välfärdspolitik för framtiden.
Socialdemokratin har slutat mumla om framtiden. Nu finns ett tydligt alternativ till högeralliansens regeringspolitik. Fredrik Reinfeldt och hans moderater, som leder alliansregeringens politik, med tre småpartier som flöte efter den stora båten, vill framstå som det "nya arbetarpartiet". Det har propagerats till leda för "arbetslinjen". Det har talats om rättvisa men med kluven tunga. Verkligheten är klargörande tydlig. Istället för rättvisa har orättvisorna ökat. De som i dag är nöjda med högerregeringens politik blir allt färre. Alliansen gråter samtidigt krokodiltårar för att allt färre förstår dem.
Verkligheten talar sitt klarspråk när det gäller trygghet och solidaritet. I allt fler LO-hushåll räcker det inte i dag med två inkomster för att ekonomin ska gå ihop. Allt för många tvingas leva på marginalen. Vad ger Reinfeldt för besked till dem? Fortsatt lägre lön, lägre sjukersättning och lägre a-kassa. Det är så som de allt fler nyfattiga skapas, där pengarna för vardagsutgifterna inte räcker till månadsslutet, där en välbehövlig semester inte är att tänka på och där möjligheterna till en trygg tillvaro är begränsade eftersom man alltid lever under knappa omständigheter.
I alliansregeringens Sverige är det allt för många som ställs vid sidan. Utanförskapet ökar. Det tvåtredjedelssamhälle som det varnades så mycket för, för 10-15 år sedan är i dag en reell vardagsverklighet för allt fler. För högeralliansen gäller tuffare tag för dem som tvingas leva på bidrag. Ett samhälle med ett snabbt förvandlingstempo gör att allt fler människor hamnar i ofrivilligt utanförskap. De konstruktiva lösningar på hur människors försörjning och trygghet ska lösas när de befinner sig i kris saknas hos alliansregeringen.
Arbetslinjen ska gälla till varje pris, men priset blir allt högre för allt flera. Därför behövs också en ny regering med nya perspektiv för ett rättvisare och jämställt samhälle; alla ska vara med.