Kollektivavtalen är en grundbult

Det har blossat upp strid runt Paus bagarstuga i Västerhaninge, söder om Stockholm. Livsmedelsarbetarförbundet vill teckna kollektivavtal med företaget. Men den lokala företagaren vägrar. Därför inledde Livs en blockad mot bagarstugan den 11 januari.

ANTIFACKLIG KAMPANJ. Moderaterna i Haninge är inga kollektivavtalsfantaster. På sin hemsida går de till attack mot Livsmedelsarbetarförbundet.

ANTIFACKLIG KAMPANJ. Moderaterna i Haninge är inga kollektivavtalsfantaster. På sin hemsida går de till attack mot Livsmedelsarbetarförbundet.

Foto:

Piteå2016-01-26 23:30
Detta är en ledare. Piteå-Tidningens ledarsida är oberoende socialdemokratisk.

Det har fått diverse högerdebattörer och Moderaterna i Haninge att gå i taket och tala om ”socialistiska maffiametoder mot småföretagare”.

Samtidigt hävdar den lokala MUF-organisationen att facket ägnar sig åt ”beskyddarverksamhet”, när ”ett litet företag blir trakasserade av ett stort fack”.

Det är inte första gången som en facklig organisation som försvarar kollektivavtalen jämförs med kriminella.

Vi hörde samma argument användas om salladsbaren Wild n’ Fresh i Göteborg 2007 och det lettiska byggföretaget Laval 2005.

De fackliga företrädarna framställs som den stora och onde Goliat som vill trycka ned den lille tappert kämpande David.

Men det fackliga agerandet är både legitimt och rimligt.

Kollektivavtalen är en grundbult i den svenska arbetsmarknadsmodellen.

Kollektivavtalen är den väg som både fack och arbetsgivare har valt för att garantera schyssta arbets- och konkurrensvillkor på arbetsmarknaden.

”Vi kan inte acceptera att livsmedelsarbetare ska stå utan de skydd som kollektivavtalet innebär och vara ensidigt utlämnade till arbetsgivarnas godtycke”, säger Jolan Wennberg, ombudsman för Livs.

Han pekar vidare på att den fackliga uppgiften är att förhindra lönekonkurrens.

”Det är orimligt att företag ska öka sina egna vinster genom att inte betala ut rätt löner och ge sina anställda den trygghet de förtjänar”, säger Wennberg.

Det är dessutom inte bara ett fackligt intresse. Det ligger i hela näringslivets intresse att alla företag följer samma spelregler.

Schyssta arbetsgivare, som följer de svenska kollektivavtalen, ska inte behöva slås ut av mindre seriösa företag.

Kollektivavtalet är till för att sund konkurrens ska råda mellan företagen. Att använda sämre villkor för anställda skapar osund konkurrens.

Moderaterna i Haninge påstår att bagarstugan betalar ut ”avtalsenliga löner”. Okej, men vad är då problemet? Då är det ju bara namnteckningen på avtalet som saknas.

Så resonerar – för övrigt – de allra flesta företagare i Sverige. En förkrossande majoritet av företagen ser värdet av att få fredsplikt och grundförutsättningar som gäller alla i den berörda branschen.

År 2012 omfattades 96 procent av alla anställda inom arbetaryrken av kollektivavtal.

Det svenska facket gör inte heller något olagligt när de tar strid för kollektivavtalen.

”Det står till och med i grundlagen, och i en rad internationella konventioner som garanterar strejkrätten och rätt att vidta fackliga stridsåtgärder”, säger Dan Holke, chefsjurist på LO-TCO Rättsskydd, i en intervju i tidningen Aktuellt i Politiken.

För några år sedan beskrev sig Gunilla Carlsson, då vice ordförande i Moderaterna, som ”kollektivtavtalsfantast”. Då ville Moderaterna framställa sig som ett arbetarparti som gillade den svenska modellen och arbetsrätten.

Men nu tycks det blåsa det nya vindar i Moderaterna. Nya partiledaren Anna Kinberg Batra (M) säger varken bu eller bä om Haningemoderaternas antifackliga retorik.

Uppenbarligen har hon inget att invända mot lokala partiföreträdare och MUF:are som framställer facket som rena maffian.

Det är en sorglig utveckling för svensk politik och tonläget i samhällsdebatten.

Läs mer om