Knäckande tempo på jobbet
UPPSKRUVAT. Den borgerliga alliansen har rätt i att för många har a-kassa och för få arbetar. Förvisso. Det är för få som arbetar. Antalet anställda på våra arbetsplatser borde vara långt fler. Rapport på rapport visar att de som har jobb håller på att arbeta ihjäl sig.
Detta är en ledare. Piteå-Tidningens ledarsida är oberoende socialdemokratisk.
Är det någonting man slåss om på dagens arbetsmarknad så inte är det arbetskraften. Istället försöker arbetsgivarna göra sig av med så många som möjligt. Arbetsplatserna är hårt slimmade och de anställda får hela tiden arbeta i ett högt uppskruvat tempo. Så har det varit en längre tid, men mellan 2003 och 2006 har någonting dramatiskt inträffat. Det framgår bland annat av undersökningar som Sifo research International gjort åt företag.
En nordisk undersökning från 1999 visade att danskarna trivdes bäst med livet. Balansen mellan arbete och fritid var god tyckte 85 procent av danskarna. Svenskarna, som redan då låg sämst till, har bara fått det sämre. Livet blir allt mer kaotiskt.
Den enda yrkesgrupp i Sverige som inte fått det särskilt mycket sämre sedan 1999 är de som jobbar inom vården, omsorgen och skolan. Deras liv var kaotiskt redan 1999 och har fortsatt att vara stabilt dåligt. Det som sänker Sverige är att männen inom industrin nu har samma oordning på livet som kvinnorna inom offentliga sektorn alltid haft.
En LO-rapport kommer till samma slutledning. Arbetsmiljön har försämrats drastiskt sedan 1991 och värst drabbade är kvinnorna, både inom offentliga sektorn och inom industrin. Och de hade sämsta arbetsmiljön redan före 1991. Arbetarkvinnor, dem som Fredrik Reinfeldt vill värna om genom sänkt a-kassa och sänkt sjukpenning, missgynnas konsekvent av sämre villkor i arbetslivet. Kraven ökar och möjligheten att påverka arbetet minskar. Sådant som man blir sjuk av.
Tidigare Volvochefen Pehr G Gyllenhammar har gjort ett vasst inlägg i debatten. På DN-debatt skrev han i början av året om att monotonin på arbetsplatserna och bristen på nya, förädlade produkter är ett hot mot industrins framtid i Sverige. Gyllenhammar konstaterar att de ansträngningar som gjordes under sjuttio- och åttiotalet för att göra industri- men också tjänstemannajobben mer intressanta och innehållsrika är bortsopade.
I monteringsverkstäderna är man tillbaka på 1960-talsnivå med monotona jobb som skapar tristess och förslitningsskador. Sverige är ett utbildningssamhälle och arbetskraften har hög kompetens men företagarna förstår inte att utnyttja detta genom att förädla och ta fram nya konkurrenskraftiga produkter och skapa nya jobb.
Egentligen säger han att företagsledarna är inkompetenta. I bästa fall lata. Företagen tjänar ju bra och direktörerna i storbolagen skär, personligen, guld. Det finns gott om arbetskraft och det håller facket på mattan. Kraven är blygsamma både vad gäller arbete, arbetsmiljö och löner, trots att de anställda är högproducerande och företagen gör minst sagt goda vinster som ger rekordutdelningar till storägarna och toppgarnityret.
Så varför anstränga sig för att skapa nya och bättre jobb, när det räcker med hot om flytt till ett låglöneland? Lägre löner ja, men också lägre produktivitet. Det finns rapporter om det också.