Anders Borg värjde sig mot kritiken men lyckades knappast klargöra hur alliansregeringens framtida ekonomiska politik ska formeras. De stora problemen i svensk ekonomi i dag med ökad arbetslöshet och ökad ojämlikhet förbigick han så gott som helt.
En anmärkningsvärd passivitet på vägen mot en konjunkturnedgång som ingen vet hur djup den kan bli och där allt fler människor får det allt svårare att få ekonomin att gå ihop. Skillnaden mellan rika och fattiga har ökat. Och det dramatiskt.
I dag är det tufft att stå till arbetsmarknadens förfogande när man inte har råd med barnomsorg eller har en så låg a-kassa att denna knappt räcker till livets nödtorft. Allt fler ensamföräldrar är dessutom beroende av försörjningsstöd för att något så när klara vardagen.
Detta i en verklighet där högerregeringen nu sänker bolagsskatten 16 miljarder kronor. En gåva till landets storföretag och banker
I ett rikt samhälle som vårt måste alla ha rätt till en grundtrygghet och inte alltid behöva uppleva sig som försummade och bortglömda.
Antalet barn som växer upp i fattigdom ökar. Det är barnen till de underbetalda inom vård och omsorg, till de arbetslösa och sjukskrivna som drabbas. Många av dem som får gå från sina arbeten har också familjer och barn. Familjer som kan få det jobbigt när lågkonjunkturen kommer.
För högeralliansen gäller istället tuffare tag för dem som tvingas leva på bidrag. Ett samhälle med ökande orättvisor gör att allt fler hamnar på efterkälken. Några bra lösningar på hur människors försörjning och trygghet ska lösas när de befinner sig i kris saknas hos Anders Borg och alliansregeringen.
Regeringen satsar på att hålla de två tredjedelar av befolkningen som tjänar bra och har säkra jobb på gott humör, men struntar i de samhälleliga konsekvenserna när den övriga tredjedelen får en allt mer osäker tillvaro. Bristen på initiativ från regeringen gör att utanförskapet växer. Något som vi redan sett tecken på.
Människors grundtrygghet finns tydligen inte på högeralliansens dagordning. Inkomstbortfallsprincipen har helt förkastas. Envist talar man om en arbetslinje som sedan länge krackelerat i en ökad arbetslöshet i alla åldersgrupper.
2013 artar sig dessutom att bli ett år med kraftigt ökad arbetslöshet. Det är framförallt de unga som får betala ett högt pris, men också de många som redan varslats inom tillverkningsindustrin.
I en konjunkturnedgång är kampen mot arbetslösheten och utanförskapet av avgörande betydelse för människors framtid och framtidstro. Utan riktiga jobb ökar samhällsklyftorna.
När en ny arbetslöshetskris närmar sig är regeringen tyst. Hur ska människors vardagstillvaro lösas om vi får en snabbt ökande arbetslöshet och det från en redan hög nivå?
Regeringen ger inga svar i den budget som med sedvanligt buller och bång presenterades i torsdags.