Läget blir allt skarpare i den svenska inrikespolitiken ju närmare vi kommer överlämningen av regeringens vårbudgetproposition till riksdagen. Datumet är satt till onsdag och tonläget blir allt högre från alliansens sida. Debatten kommer att bli stenhård och regeringen kommer att ifrågasättas starkt. Det är nu som det visar sig om decemberöverenskommelsen kommer att bära eller om allianspartierna kommer att börja tumma på innehåller i överenskommelsen.
I förra veckan gick allianspartierna ut med att de, efter denna vårbudget, kommer att lägga fram partivisa skuggbudgetar under den resterande mandatperioden. Detta kommer i sig att kunna öppna upp för konstruktivare diskussioner mellan regeringspartierna och partierna i det tidigare så väl sammanhållna alliansblocket. Men det skapar även ett utrymme för partier att öppna upp mot samarbete med det bruna inslaget i riksdagen.
Att alliansen kommer att upplösas är så klart ingen nyhet, utan något som legat och grott under en lång tid och som endast skjutits framåt i tiden på grund av höstens politiska läge. Nu när framför allt Moderaterna och Kristdemokraterna inte kommer att behöva kompromissa och stå tillbaka med sina egna politiska ambitioner är frågan i stället i vilken grad de kommer att respektera decemberöverenskommelsen.
Moderaternas partisekreterare Tomas Tobé har redan hunnit hälsa till statsminister Stefan Löfven att man kommer att lämna in misstroendevotum mot enskilda statsråd om inte regeringen följer de beslut riksdagen tar. Är det Moderaternas sätt att meddela sina väljare att man inte är ute ur spelet trots att man kommer att vara passiv och låta regeringens vårproposition gå igenom? Eller är det deras sätt att sätta tryck på regeringen så att den inte går för långt åt vänster i sina politiska ambitioner. Kanske handlar det om båda sakerna. Det återstår att se. Hursomhelst är det illavarslande sett i ljuset av det interna motstånd mot Decemberöverenskommelsen som finns inom Moderaterna, och som trycker på för att avsluta decemberöverenskommelsen till förmån för ett större samarbete med Sverigedemokraterna.
Jimmie Åkessons första veckor på jobbet efter sin sjukskrivning har varit minst sagt turbulenta, med uteslutningsärenden och interna splittringar. Sverigedemokraternas interna försvagning kopplat till det faktum att alliansen som helhet kommer att brytas upp kommer på sikt skapa ett nytt politiskt klimat. Sverigedemokraternas position som alliansens stödparti kommer av förklarliga skäl upphöra i samband med att alliansen lägger sitt samarbete på hyllan. Frågan är vilka SDs nya allierade kommer att bli?
Det är nu som arvet efter Fredrik Reinfeldt kommer att prövas. Kommer Anna Kinberg Batra att upprätthålla samma principiella ställningstagande mot Sverigedemokraterna som Reinfeldt trots allt gjorde, eller kommer hon att lyssna på den del av sina partikamrater och väljare som propagerar för ett mjukare förhållningssätt gentemot SD och bjuda in partiet till samarbete? ”Nya moderaterna” samarbetade inte med Sverigedemokraterna, men många ”gamla moderater” verkar vara av en annan åsikt. Frågan är vilken sorts moderat Anna Kinberg Batra visar sig vara.
Allt pekar på att Ebba Busch Thor i slutet av april väljs till Kristdemokraternas nya partiordförande. Det är i dagsläget mycket oklart vad hennes inställning är till dialog och samarbete med Sverigedemokraterna. När det kommer till samarbete med Sverigedemokraterna är man antingen för eller emot.
Regeringen har, tillsammans med Vänsterpartiet, flera gånger markerat sin avsky mot partiet. Frågan är hur de numera skilda allianspartierna kommer att resonera i frågan när deras positioner kommer att bli mer anonyma när alliansen splittras. Nu till veckan är det upp till bevis i denna fråga, både hur högt Kristdemokraterna, Centerpartiet, Folkpartiet och Moderaterna värderar politiska överenskommelser, och hur högt de verkligen värderar de principer de tidigare hållit så högt.