Klart med industriavtalet
Slutbud.Avtalsförhandlingarna på industriområdet är i hamn. Redan på torsdagskvällen sade Sif och Civilingenjörerna ja till medlarnas slutbud. IF Metall kom med samma besked efter något längre betänketid, men vid middagstid på fredagen kom även ett jakande besked från metallarna.
Detta är en ledare. Piteå-Tidningens ledarsida är oberoende socialdemokratisk.
Som vanligt i förhandlingar har parterna både fått ge och ta. Från IF Metall och övriga på arbetstagarsidan är man dock nöjda med att få en löneökning 10,2 procent uppdelat på tre år, vilket garanterar en hygglig reallöneökning under treårsperioden. För IF Metall höjdes dessutom lägsta lönerna med 1 400 kronor i månaden.
Stefan Löfven i IF Metall har dock ett problem kvar att lösa. Gruvarbetarna har tackat nej till avtalet i dess nuvarande form. Från Gruv kräver man framförallt ha mer betalt nu när gruvindustrin går bättre än någonsin. Den närmaste veckan får visa om Metall-ledningen kan få med Gruv på avtalståget.
Att 600 000 anställda nu fått ett avtal, och i god tid före avtalsperiodens slut den 31 mars, är självfallet positivt. Nu läggs golvet för övriga förhandlingar. Industriavtalet brukar vara riktkarl för hur lönerna sätts inom övriga avtalsområden. Bland annat står Handels och Byggnads i kö för att slutföra eller få igång sina förhandlingar. Så ännu kan mycket hända och risken för konflikter ska inte underskattas.
Inom alla avtalsområden har arbetsgivarna tidigt varnat för att fackens lönekrav är för höga och att alla avtalsområden inte är lika lönsamma som industrin. Samtidigt sticker det förstås i ögonen på många anställda med alla de direktörsbonusar och andra förmåner som höga chefer inom industrin kapat åt sig de senaste åren. Då handlar det inte om några ynka 3-4 procent i förbättringar utan snarare om tvåsiffriga tal.
Som det ser ut i dag kan det därför komma till flera skarpa lägen. Förutom de generella lönenivåerna, där LO krävt 3,9 procent för det första året, är ytterligare en avgörande fråga nivån på de allra lägsta lönerna. Dessa måste skrivas upp. Både inom Handels och Kommunal.
Mitt i avtalsförhandlingarna föreslår arbetsmarknadsminister Sven Otto Littorin att visstidsanställningar ska kunna förlängas till 24 månader. Först därefter kan en fast anställning komma ifråga. Det är ett hån mot de många som i dag har tillfälliga anställningsformer. Något som är vanligt inom både Handels och Hotell-och restaurang för att nämna två områden.
Istället för att försämra för de anställda borde regelverket gå åt andra hållet. En 12-månadersgräns för en visstidsanställning borde vara den yttersta gränsen, men nu kommer allt fler att hamna i tillfälliga anställningar, som i sin tur skapar en otrygg social situation för den enskilde medan arbetsgivaren kan välja och vraka mellan arbetssökande som ofta inget annat vill än att få en fast anställning.
Grundläggande för de allra flesta av oss är trygghet i en anställning och möjligheten att påverka vår egen arbetssituation. Även bland de alltför många som i dag har projektanställningar, och andra tillfälliga anställningar, är drömmen om ett fast jobb med den grundtrygghet som detta innebär den viktigaste framtidsfrågan.