Inför valet 2014 hade kaxiga Miljöpartiet som mål att bli tredje största parti. Valet blev en besvikelse, regeringssamarbetet har förminskat partiet. Nu handlar det om att klara fyraprocentspärren och hänga kvar i riksdagen. Frågan är om språkrören Gustav Fridolin och Isabella Lövin klarar att vända den nedåtgående trenden.
Det är inte mycket som går Miljöpartiets väg just nu. I den senaste opinionsmätningen från SVT/Novus noterades en bottennotering på 3,8 procent. Stödet bland unga väljare har halverats sedan 2014.
Inte bara väljarna vänder MP ryggen. Förra året tappade partiet 3 000 medlemmar. På fyra år har medlemsantalet nästan halverats – från 20 000 till 10 700. Det mest dramatiska tappet hos etablerade partier på 20 år, recenserade statsvetaren Niklas Bolin.
Problemen tar inte slut där. Miljöpartiet syns allt mindre i medierna och det mesta som skrivs om dem är negativt, visar SR/Sifos senaste mediemätare för januari och februari. På Twitter nämndes MP nästan inte alls, och språkrören är de partiledare som syns allra minst i nyhetsflödet.
Gustav Fridolin är dock inte bekymrad över bottenplaceringen. Till radion säger han att han är hellre effektiv än populär och skryter med att han har lyckats genomföra den största investeringen i svensk skola på väldigt många år.
Att verka utan att synas kan vara lyckat för en företagsledare, men katastrofalt för en politiker. Om inte väljarna får reda på att det faktiskt gjorts en hel del positivt på miljöområdet kan ju inte Miljöpartiet ta åt sig äran för det.
Det syns också i förtroendesiffrorna för de två språkrören. Ynka 16 procent har förtroende för Isabella Lövin enligt DN/Ipsos senaste mätning och för Gustav Fridolin är resultatet ännu sämre: 11 procent.
Partiet har tagit stryk av regeringssamarbetet och har tvingats bryta flera vallöften. Att debatten handlar så mycket om lag och ordning har inte gynnat MP. Skandalerna kring Mehmet Kaplans umgänge med extremister och partistyrelsekandidaten Yasri Khans vägran att ta kvinnor i hand har inte gjort partiet mer populärt. Krishanteringen var usel, och orealistiska förslag om nya friår ökar inte attraktiviteten.
Förra språkröret Åsa Romson grät över migrationsöverenskommelsen hösten 2015. Hon petades sedan av valberedningen i maj 2016, medan Gustav Fridolin fick fortsatt förtroende. Ersättaren Isabella Lövin blev inget lyft, och Fridolin fortsätter ner mot källaren utan att inse att hans osynlighet är ett problem.
Det hade kanske varit läge att byta det manliga språkröret samtidigt. Han ser inte ens ut att vara chef på utbildningsdepartementet längre, där Anna Ekström ger vallöften som Miljöpartiet inte vill ha.
Ett dåligt läge i dag behöver ändå inte betyda att det slutar illa på valdagen. Svenska folket har ett stort intresse för klimat- och miljöfrågor. Det gäller ”bara” för Miljöpartiet att visa att de är det bästa alternativet för de väljare som vill lämna över planeten i ett gott skick till våra barn och barnbarn.