Trots viljan att bibehålla vårdnadsbidraget ser framtiden något dyster ut för Kristdemokraterna. Bidraget har inte blivit någon hit. I opinionsmätning efter opinionsmätning ligger man fortsatt endera under fyraprocentsspärren eller i allra bästa fall knappt över. Just nu stadigt under.
Kristdemokraternas plats i riksdagen balanserar sedan länge på en skör tråd. Partiledaren Göran Hägglund har inte kunnat övertyga om sitt partis budskap. Detta trots Hägglunds engagemang som socialminister.
Fler vårdplatser i sjukvården är också ett krav från Göran Hägglund, men det är mest tomt prat. Det är landstingen som styr sjukvården inte landets socialminister. Han kan tycka och lägga fast riktlinjer eller förändra lagstiftningen, men några initiativ på den vägen är inte synliga. Under hans dryga fem år som socialminister har inte mycket hänt mer än att antalet vårdplatser blivit färre.
Ett parti i kris famlar förstås efter frågor som kan förbättra opinionsläget och som i bästa fall kan locka nya väljare. Hägglund har lovat mycket, bland annat att sänka skatten för landets pensionärer. Intressant.
Statsminister Fredrik Reinfeldt (M) har hittills inte haft några som helst tankar på att sänka skatten för pensionärer. Det är jobblinjen som gäller i skattepolitiken. De som har arbete ska ha sänkt skatt. De som inte har ett arbeta eller som är pensionärer ställs utanför. Så är det bara. Ett faktum som Göran Hägglund har svårt att påverka hur gärna han än vill. Moderaterna styr.
Verkligheten är att Kristdemokrater har svårt att hävda sig i högeralliansen. Nu är Göran Hägglund tydligen född optimist. Det är en bra tillgång, men optimismen måste också fyllas med politiskt substans som visar att Kristdemokraterna även i fortsättningen är värda sina platser i riksdagen. Det kan bli jobbigt.
Det är en radda politiska missgrepp som ligger bakom Kristdemokraternas dystra opinionssiffror. På toppen har dessutom det av KD så omhuldade vårdnadsbidraget blivit en politisk flopp. Få vill ha det.
Göran Hägglund har strävat efter att locka "verklighetens folk", vilka de nu kan vara, men det tycks rinna ut i sanden. Frågan är vad Kristdemokraterna egentligen vill med sin otydliga politik, och finns det fortfarande någon vinnande fråga med bärkraft som inte redan är kapad Moderaterna?
Göran Hägglund och Kristdemokraterna befinner sig på en osäker seglats mot valet 2014, men partiet har tidigare visat viss fingertoppskänsla i konsten att undvika fyraprocentsspärren. De har vanan inne att räkna rätt på decimalerna under valnatten för att hamna på rätt sida.
Göran Hägglund sägs vara en trevlig prick och en rakryggad politiker, så kanske, kanske finns det ändå en framtid för Kristdemokraterna även om det just nu se dystert ut.
Men goda råd är dyra. Verkligheten är trots allt den att Göran Hägglund och hans Kristdemokrater har svårt att hävda sig. Inte minst i skuggan av moderaterna. Någon hjälp från verklighetens folk kan Göran Hägglund inte räkna med. I fortsättningen är det bara egna meriter som räknas.