Den 1 juli hyllades nya KD-ledaren Ebba Busch-Thor på moderata Norrbottens-Kurirens ledarsida för att hon vill luckra upp lagen om anställningsskydd, las.
Det är inte första gången som Kuriren attackerar las. Redan 2009 tyckte Kurirens dåvarande politiske redaktör att las är ”en riktig skitlag”.
Men argumenten för att skrota eller luckra upp las är lika svaga nu som då.
Busch-Thor menar att las förhindrar unga, invandrare och lågutbildade att ta sig in på arbetsmarknaden.
Men det finns inget i las som stoppar arbetsgivarna från att anställa halta, lytta, ungdomar, invandrare eller vem de nu vill.
Syftet med las var – och är – att hindra godtyckliga avskedanden.
Arbetsgivarna ska inte kunna säga upp folk bara för att de kommer med kritik, är fackligt engagerade, tvingas vara hemma med sjuka barn eller börjar anses vara för gamla.
Lagen ska medverka till att människor inte ska kunna behandlas som vilken slit- och slängprodukt som helst.
Las förhindrar dock inte nödvändiga rationaliseringar och besparingar. Arbetsbrist är alltid skäl för uppsägningar.
Det finns heller inget som hindrar undantag från turordningsregeln ”först in – sist ut” om arbetsgivaren kommer överens med facket.
Lagen är dispositiv, som den fina juridiska termen lyder.
Detta – att las främjar dialog mellan fack och arbetsgivare – är dessutom en viktig poäng med lagstiftningen.
Samförståndsmodellen har ett värde.
Sverige har inget att vinna på arbetsmarknaden präglas mer av diktat, konfrontation och oro.
I de allra flesta fall utgör turordningsdiskussionerna inte heller något större problem på lokal nivå.
Fack och arbetsgivare sätter sig ned vid ett förhandlingsbord och blir för det mesta överens, även om det handlar om smärtsamma neddragningar.
Därför får diskussionen om las alldeles för stora proportioner.
En uppluckring av las gör det bara lättare för arbetsgivarna att avskeda folk godtyckligt, men det stärker inte utsatta grupper på arbetsmarknaden.
Det räcker för övrigt med att studera effekterna av lagen om allmän visstidsanställning, som borgarregeringen införde 2007.
Den vackra tanken var att den nya lagen skulle minska arbetslösheten, särskilt bland utsatta grupper på arbetsmarknaden. Men arbetslösheten är i dag högre än den var före förändringen.
Sysselsättningsgraden bland invandrare är lägre än 2006 och ungdomsarbetslösheten i Sverige ligger numera över EU-genomsnittet.
Lagändringen medverkade bara till att skapa osäkrare anställningsvillkor. Vi har fått sms-jobb, timanställningar och anställningar vid behov – korta påhugg istället för ordentliga anställningar.
Arbetsgivarna har fått större möjligheter att inte bara bruka utan också missbruka visstids¬anställningar och andra korta ¬anställningsformer.
En uppluckring av las skulle ge samma resultat. Det blir mer makt åt arbetsgivarna. Men det ger inte fler jobb.
Tänk på det varje gång som Ebba Busch-Thor, Kuriren eller någon annan angriper las, snackar om att lagen är stelbent och säger att de vill ha ”ökad flexibilitet”.