Beskedet från Haag är glädjande. Ingen politiker, militär eller ämbetsman går längre säker. Tidigare kunde krigsförbrytare undkomma straff, ofta med hänvisning till att de bara lytt order. Det var också vanligt att förbrytare fick löpa som en del av uppgörelser. Men nu är det en annan attityd i det internationella samfundet. En del personer som begått folkrättsbrott jagas och hittills har jakten varit tämligen framgångsrik. Domen mot Ante Gotovina kommer att sprida skräck bland andra exjugoslaver som efterspanas och bland krigsförbrytare i andra delar av världen.
Generalens hemland Kroatien har inte underlättat arbetet för krigsbrottstribunalen. Det finns en hemmaopinion som stöder den patriotiske generalen och de ansvariga politikerna har därför legat lågt. Landet vill in i EU men självfallet kan inte ett land som skyddar krigsförbrytare eller visar ett bristande intresse för jakten på misstänkta släppas in i gemenskapen. Kroatiens agerande kan komma att stå landet mycket dyrt.
En debattartikel som publicerades i flera stora tidningar i fredags visar också att en ny tid grytt. USA:s president, Frankrikes president och Storbritanniens premiärminister skrev bland annat detta:
"Det är otänkbart att någon som har försökt slakta sitt folk kan ha en roll i dess framtida regering."
Man syftar givetvis på Libyens ledare Muammar Gadaffi.
Det handlar om en klar skärpning i attityden från de tre västledarnas sida. Tidigare sa ledande företrädare att målet med den militära aktionen inte alls var att få bort den libyske ledaren utan enbart att skydda civilbefolkningen. Nu säger man öppet att Gadaffi måste bort från den politiska scenen och utesluter varje form av uppgörelse med den nordafrikanske diktatorn. De utdragna striderna och Gadaffis fortsatta beskjutningar av civila ligger med all säkerhet bakom den nya linjen. Precis som i fallet Gotovina är det ett besked: världssamfundet accepterar inte vad som helst.
Nu finns också planer på en EU-insats på marken för att få fram hjälp till de nödlidande, bland annat i den hårt prövade staden Mistra (femton gånger större än Piteå). Det är svårt att resa några principiella invändningar mot den planerade aktionen. Däremot vore det konstigt att säga ja till bombningar men nej till markinsatser för att hjälpa civila.
Det finns hoppingivande tecken i världen. Krigsförbrytare och diktatorer lever farligare. Sedan kan man ju bara hoppas att de västliga demokratierna blir mer konsekventa i sin kamp.