Äntligen är det sommartid. Själva begreppet innehåller så många löften, om böljande sädesfält och fiske i bäcken. Det är nästan som ett domslut: rätten har enats om att vintern är slut för denna gång. Vi får se hur framtiden blir för sommartiden, som infördes i Sverige år 1980 och numera är föreskriven i EU-direktivet 2000/84/EG. Jag är inte helt övertygad om att uppgörelsen håller i evighet. Inte ens till 2018.
En gammal bekant avled hastigt. En tidigare arbetskamrat gick bort i cancer. En av erfarenheterna när man blir äldre är just detta att ta farväl av medvandrare.
– Är hon död? Det menar du inte! Hon verkade så pigg.
– Så tragiskt. Och han har små barn. Vem hade kunnat ana att det var hans tur?
Vi blir alla liksom tafatta inför döden.
Filosofen Bertrand Russell skrev i essän ”Konsten att bli gammal” att man på ålderdomen skulle vidga sina intressen. ”En individuell mänsklig tillvaro bör vara som en flod – liten i början, instängd mellan sina trånga stränder och lidelsefullt strömmande över forsar och vattenfall. Så småningom blir floden bredare, stränderna skils alltmera åt, vattnet rinner lugnare, och till slut flyter det utan något synbart avbrott ut i havet och förlorar smärtfritt sin individuella tillvaro.”
Detta skrev Russell i ”Möte med minnen” som kom ut 1956, då han var 84 år,.
I början av år 1970 insjuknade den då nära 98 år gamla filosofen som bodde i Wales. Han var då inblandad i stora fredsprojekt runt om i världen och lär på sin dödsbädd ha sagt att han hade så mycket kvar att uträtta i denna världen.
Man kan se livet som en flod. Men när färjkarlen Karon kommer med sin farkost för att föra en till Hades – nej, då inser man att det inte är dags. ”Kanske nästa gång, kapten Karon.”
Det ser ut att bli två mogna kandidater i det amerikanska presidentvalet. Donald Trump är född 1946 och fyller alltså sjuttio nästa gång. Hillary Clinton föddes 1947 och om hon blir vald till president (vilket jag hoppas) kommer hon nästa år att fira sin sjuttioårsdag i Vita huset. Bernie Sanders, Clintons utmanare, föddes 1941 och blir alltså sjuttiofem i år.
Någon Ebba Busch Thor-effekt märks då inte i amerikansk politik. Sanders hade varit borgmästare Burlington i sju år när Ebba kom till världen.
Varför har äldre politiker sådana framgångar? Är det en reaktion mot pr-drillade yngre som alltid har något att säga på twitter?
Jag ser att Kristdemokraterna vill satsa på mer skolgymnastik. Nu förstår jag varför!
Förre partiledaren Göran Hägglund får statsrådspension på 61 334 kronor i månaden. Hägglund är styrelseledamot i vårdfirman Aleris, rådgivare år PR-firman Narva, han har uppdrag åt regeringen och är en flitigt anlitad föreläsare. Men inkomsterna från dessa uppdrag går rakt in i Hägglund bolag så det sker ingen avräkning från statsrådspensionen.
För att orka lyfta en sådan enorm lön måste man vara vältränad. Det är väl Hägglund som tipsat de sina om att ungarna måste öva flitigare.
Ha en fin aprilhelg!