Kapitalistpest, politikkolera och medborgarbakterier
Detta är en ledarkrönika. Piteå-Tidningens ledarsida är oberoende socialdemokratisk.
Kapitalistfararna har haft det lite kärvt på sistone. Finanskrisen och bonuseländet har minskat tron på marknadens förmåga att utan övervakning leverera en hållbar välfärd. Kapitalismen befinner sig i skamvrån.
Den kritik som Vänstern länge haft mot nyliberalism och privatiseringar tycks till stora delar ha varit berättigad. Men trots att tidsandan är definitivt vänstervriden är det nästan inga vettiga människor som stödjer Vänstern. Vad kan det bero på?
Att folk inte röstar på Vänstern trots vänstervindar beror självfallet på att medborgarna är förnuftiga och inser att de som gnäller bäst inte regerar bäst. Ingen av oss skulle för en sekund vilja lämna över Tre Kronor till de tv-kommentatorer som alltid vet bäst. Men vi kan ju hålla med dem ändå.
Kanske är det så enkelt att folk inte heller har någon större tilltro till politik eller stat. Den som dömer ut kapitalismen på grund av finanskrisen kan knappast peka på staten och hävda att det fungerar mycket bättre.
Haveriet för kollektivtrafiken denna vinter är ett kvitto på att politikernas förmåga att ställa allt till rätta närmar sig noll. De är inte bättre på att sköta ens sådant som tillhör deras kärnuppgifter. Tvärtom borde just transportsystemen vara ett eldorado för den som tror på politikens förmåga att ordna framtiden. Om staten, politiken och demokratin har förmågan att organisera framtiden bättre än några andra aktörer så har de inte visat det i det här fallet.
Det finns även andra områden som visar att politiken är lika urusel som kapitalismen. Skolan exempelvis. Ingen annanstans har politikerna haft samma möjlighet att planera och arrangera. Trots detta så är skolsystemet ur balans. Folk väljer i allt högre utsträckning att rösta med fötterna och gå till friskolor eller någon av de många bra kommunala skolorna.
Vi får gång på gång kvitton på att staten och politikerna inte förmedlar beslut baserat på sunt förnuft.
Som när arbetsmiljöverket vill förhindra att skolungdomar jobbar extra genom ett klåfingrigt direktiv om maxarbetstid. Eller hur EU lyckats tuta i folk att kvinnor som fött barn måste vara borta från jobbet i sex veckor.
Listan kan göras lång på såväl fundamentala politiska misslyckanden som små dumheter.
Således. Staten beter sig korkat, och kapitalet agerar tvivelaktigt. Vi har här valet mellan pest och kolera, kan det tyckas. Men pest och kolera har gemensamt ursprung. De kommer från bakterier. Därför är uppdelningen kapitalet/marknaden vs staten/politiken en smula förvirrande. I verkligheten sitter dessa i samma båt.
Så här är det. Kapitalismen avgörs ytterst av marknaden, och marknaden är konsumenterna, är medborgarna. Staten agerar som politikerna beslutar, och politikerna väljs också av medborgarna.
Kapitalistpesten och politikkoleran kommer alltså från medborgarbakterierna.
Och om det nu är så att medborgarna vare sig kan styra kapitalismen eller staten så är inte lösningen att vi överger det ena för det andra. Utan att vi lär oss att hålla distans till bägge dessa institutioner och inser att ingen av dem kan frälsa oss från ondo. Vi måste skaffa oss strategier för att hantera såväl kapitalets företrädare som den politiska klassen.