Beslutet om kvinnlig rösträtt fyller i dagarna ett hundra år. Att Piteå-Tidningen uppmärksammar det och karlar kommenterar på webben att detta beslut är historiens sämsta säger ändå en del om hur etablerat oviljan fortfarande är, och hur mycket en kvinnas åsikt kan sticka i mäns ögon.
Det är på riktigt. Kvinnor som höjer sin röst möts inte bara av argument från oliktänkande, utan även av sexism, hat och hot. För att det finns de som inte anser att kvinnor ska ha en åsikt. Och det finns miljoner exempel på män som inte klarar av en kvinnas röst.
Chefen som säger åt den anställde att skaffa sig en karl när hon säger emot honom på personalmötet. Den “roliga” farbrorn som skojar om att en kvinnas plats är i köket. Pojkvännen som vill bestämma när flickvännen får gå ut. Politikern som har ett konto som tipsar folk på nätet om hur man lättast misshandlar och våldtar en kvinna.
Det är olika nivåer men det handlar om samma missnöje och ovilja att inse att kvinnor har samma rätt till sin röst och sin åsikt som en man. Vad är det som är så skrämmande med en kvinnas röst? Vad är det som gör så många män så rädda?
Tror de kanske att om de upplåter hälften av makten, tillgångarna och ger samma möjligheter och rättigheter till kvinnor som män i alla tider haft, så kommer kvinnor då bli giriga och vilja ha mer? Är det en omvänd könsmaktsordning dessa män är rädda för? Och varför är de i sådana fall det?
Kan det vara så att de är rädda att inte bli lyssnade på? Bli förminskade? Bli av med rätten till sin egen röst och sin egen kropp? Objektifierade, kränkta, misshandlade, våldtagna, mördade? För alla dessa saker är saker som är fullt rimliga att vara rädd för. Jag vet, för jag är kvinna och kvinnor räds dagligen allt det där.
Kanske är det dags att avskaffa manlig rösträtt. Det finns som sagt partier vars företrädare har konton som skriver tips på nätet om hur man våldtar kvinnor och dessa partier driver dessutom aktivt politiska förslag som inskränker kvinnors rättigheter. Enligt mätningar gjorda av SCB skulle stödet för sådana partier halveras om enbart kvinnor i Sverige hade rösträtt. Vilket kanske inte är så överraskande.
Svenska män förminskar kvinnliga kollegor i mötesrummet, anser sig ha rätt till sin flickväns kropp närhelst de önskar, och kallar feminister för "feminazis" men reagerar inte på riktiga nazister ens när de öppet demonstrerar på gatorna. Och män röstar i större utsträckning på partier som vill frånta kvinnor många av sina rättigheter.
Men jag vet också att det inte är alla män som gör så, och det är därför jag aldrig skulle få för mig att på allvar föreslå avskaffandet av manlig rösträtt. För jag, (och läs gärna denna mening mer än en gång och låt varje ord sägas med eftertryck i ditt inre), tycker inte att kön ska vara en avgörande faktor i huruvida någon har rättigheter. För det vore knäppt.
Knäppt är det också att det finns partier som inom de demokratiska ramarna försöker frånta oss flera av våra rättigheter. Kul att kvinnlig rösträtt fyller 100 år. Absolut. Men glöm aldrig att det hela tiden finns de som vill att vi ska ta ett steg tillbaka. Och att ta ett steg tillbaka är aldrig vägen framåt. Framtiden är allas, och ingen ska begränsas i den så som kvinnor gjort historiskt och än idag på så många sätt gör.