Kan Ed Miliband visa vägen?
LABOUR I Storbritannien har Labour i dagarna valt en ny ordförande efter den svidande valförlusten i maj. Ed Miliband vann partiledarstriden efter en mycket jämn kamp mot den äldre brodern David. Frågan är i vilken riktning partiet nu kommer att utvecklas, och om förnyelsen kommer att bli mer framgångsrik för Labour än vad den hittills varit för Socialdemokraterna i Sverige.
I Storbritannien har Ed Miliband valts till ny partiledare för det sargade Labour. Partiet står nu inför en förnyelse och föryngring. Miliband deklarerade i stt tal på lördags att en ny generation nu tagit kommandot inom Labour.
Foto: AKIRA SUEMORI
Detta är en ledare. Piteå-Tidningens ledarsida är oberoende socialdemokratisk.
Likaväl som det finns slående likheter mellan de båda partierna situation finns det redan nu slående skillnader mellan hur partierna så långt hanterat den kris de hamnat i efter valförlusterna. Medan det socialdemokratiska partiet sökte sin nya ledare bland politiker fostrade i samma anda som den avgående partiledaren så har nu Labour valt en partiledare med rötterna i en ny generation politiker. Det behöver inte betyda något. Men inledningsvis är det i alla fall en stark signal som partiet sänder ut.
Det är inte samma New Labour under ny ledare, utan det handlar om ett nytt Labour som ska skapas under Ed Milibands ledning. Det kommer att bli spännande att följa utvecklingen på personplanet inom Labour den närmaste tiden. Kommer Ed Milibands tillträde som partiledare för Labour att bli startpunkten för ett mer genomgående generationsskifte inom partiet, eller kommer det att se ut som hos de svenska socialdemokraterna att det gamla gardet sitter kvar och blockerar ett generationsskifte. Det finns också skillnader i Ed Milibands analys av den brittiska valförlusten och den analys som Socialdemokraterna i Sverige uppenbarligen landade i efter förra valet. Ed Miliband slog i sitt "kröningstal" fast att huvuduppgiften är att vinna tillbaka de väljare från arbetarklassen och lägre tjänstemannaklassen som lämnat Labour till förmån för soffan. Tories eller Liberaldemokraterna. Den svenska partiledningen står i sin analys närmare den som Milibands främste utmanare, brodern David, landade i, nämligen att det handlar om att göra inbrytningar i den övre medelklassen för att kunna säkra en framtida majoritet. Det återstår att se vilken analys som visar sig mer riktig. Denna diskussion kommer säkerligen också att dryftas grundligt i den kriskommission som de svenska socialdemokraterna nu tillsatt.
En annan skillnad mellan Mona Sahlin och Ed Miliband är banden till den fackliga rörelsen. Ed Miliband hade sitt starkaste stöd från fackligt håll. För Mona Sahlin är situationen närmast den motsatta. Det ska därför bli intressant att följa brittiska Labours utveckling de kommande åren.
I grunden är de problem som brittiska Labour och de svenska socialdemokraterna har mycket lika. Båda partierna präglas av svårigheterna att hantera en situation där de politiska motsättningarna i grunden är små. Bristen på konflikt och tydliga alternativ i politiken gör det svårt för partierna att hitta sin nya roll. Ed Miliband menar att varje läge kräver sin förnyelse och att Labour måste hitta en ny berättelse om jämlikhet och gemensamma lösningar, och Labours möjligheter att försvara människors rätt till välfärd, arbete och liv. Det kunde likaväl ha handlat om Socialdemokraterna.