Kamptoppen efter Psalmtoppen?
Detta är en ledare. Piteå-Tidningens ledarsida är oberoende socialdemokratisk.
Problemet med norska är att det inte är ett språk, utan minst två. Ett norskt frimärke som det står "Noreg" på är således inte felstavat utan på nynorska. Och säga vad vi vill om våra grannar på andra sidan Kölen men nordiska mästare i nationaldagsfirande är de ju.
Precis som i längdåkning på skidor. Handlar det däremot om tv-serier är det ju ingen som klår danskarna. Numera behöver jag inte ens säga "Matador", det kan räcka med "Brottet". Eller "Föreställningar" från i höstas.
Många av oss svenskar har för sig att det är unionsupplösningen 1905 som norrmännen firar i dag, men syttendemaifirandet har faktiskt ett helt annat ursprung. Redan 1814 hade norrmännen tänkt sig bli självständiga, en egen grundlag antogs också på gården Eidsvoll utanför Oslo, just den 17 maj. Sen blev det union med Sverige i stället, men den svenske tronföljaren, sedermera kung Karl XIV Johan, var åtminstone så pass hygglig att han lät norrmännen behålla grundlagen. Och Oslos paradgata är ju också mycket riktigt fortfarande uppkallad efter honom.
Den norska grundlagen är förresten rätt ensam om att inte tillåta att parlamentet upplöses. Stortinget som väljs på valdagen får vackert hanka sig fram i fyra år, oavsett vad som inträffar.
Den andra ytterligheten finns i Storbritannien, där premiärministern kan utlysa val i princip när som helst, inom den femåriga mandatperioden. Fast Gordon Brown lär nog inte göra det i brådrasket, så illa till som både han och labour tycks ligga just nu. Fram till våren 2010 har han på sig. Det är nog tveksamt om det räcker.
Listor finns det numera på det mesta, senast fastnade jag för en över förlegade färdigheter. Alltså saker man inte behöver kunna längre. Typ rätta med Tipp-ex, veva ner bilrutor (!), placera nålen rätt på grammofonskivor, använda räknesticka eller byta färgband på en skrivmaskin.
Räknesticka vet jag faktiskt inte om jag någonsin kunnat använda. Och bytte färgband kommer jag knappt ihåg när jag gjorde senast. Skitig om fingrarna blev man i alla fall, det har jag inte glömt. Existerar det ens några färgband längre, om jag skulle behöva nytt till min gamla Halda?
Till de förlegade färdigheterna får man väl numera också räkna att balansera ett rågat kaffefat på fingertopparna. Liksom att lära sig cykla under "stången" på en herrcykel ...
Och strängt taget är det väl också ganska överflödigt att kunna räkna upp Hallands åar. Eller veta vem Hjalmar Branting var. Åtminstone känns det som om allt fler resonerar så. Sånt slår man ju upp på Google numera ...
För övrigt tycker en läsare att SVT:s omdiskuterade "Psalmtoppen" bör följas upp med "Kampsångstoppen".
Ett utmärkt förslag. Men redan nu kan jag avslöja vilka tre som skulle toppa min lista: "Till seger", "Befrielsen är nära" och "Sådan är kapitalismen".
I just den ordningen.