Det som nu skett, när en före detta s-funktionär skadat och fuskat med hjälp av Internet, ser jag som kampanjandets trista baksida. Under de senaste tio åren har alla partiers valrörelser tagit mer och mer formen av hårda kampanjer under en begränsad tid. Väljarna bestämmer sig den sista veckan och man röstar ofta på en person.
Blockpolitiken gör att en sida kommer att vinna och en försvinna, grovt sagt. Att vinna röster, är att driva sina egna sakfrågor. Men så mycket står på spel att det för vissa verkar vara lockande att fuska, genom att misskreditera motståndaren. Särskilt om det går att dölja.
Vi behöver därför en etisk diskussion om kampanjandet inne i alla partier och vi måste ställa upp regler. Precis som vi gjorde när personvalet kom. Nu skriver varje kandidat på en förbindelse om att verka för partiet under kampanjen. Vi verkar också behöva en IT-policy som alla kandidater och anställda i parterna skriver under.
Det som är nytt nu är ju de nya mediernas möjligheter. Internet har ju helt förändrat kommunikationen de senaste tio åren och särskilt satt fokus på det egna personliga ansvaret för vad man gör och säger. Alla som torgför sina åsikter får till exempel i dag mer eller mindre obehagliga anonyma mejl från personer som inte håller med.
Och vad händer när SMS:andet slår ut i full blom i kampanjandet? I den senaste finska presidentvalskampanjen i januari, utsattes den sittande presidenten Tarja Halonen för ryktesspridning på SMS. Hon fick ägna hela sista veckan åt att dementera dessa rykten och kunde inte fullt ut tala om sitt politiska program. Detta var naturligtvis syftet.
I Europaparlamentet är det ett lugnare politiskt klimat. Det beror naturligtvis på att vi inte väljer en regering och inte har någon blockpolitik, utan måste kompromissa mellan partierna när vi lagstiftar.
Där finns också en tradition att tala, som till en början överraskar oss svenskar. Alla börjar sina (ofta mycket korta) tal med att berömma sina kollegor för det arbete som utförts. Sedan kommer kritiken, som ibland är mycket hård. På detta sätt skiljer vi på sak och person. Det är inget ett dumt förhållningssätt till en politisk motståndare.