Allt som oftast tog jag en iskaffe i det heta New York på semestern. Jag borde förstås inte blivit förvånad över att kaffemenyerna angav antal kalorier i varje variant. Vikt är en enormt laddad fråga. En het mediedebatt om huruvida överviktiga barn ska omhändertas av myndigheterna pågick när jag var där. Förslagsställaren, en läkare, menar att fetma hos barn kan liknas vid barnmisshandel. Kritiker till förslaget menar att den sortens åtgärder är bestraffningar som spär på fördomar, diskriminering och stigmatisering.
Staden New York har sedan 2008 en regel om att kalorimängd ska skrivas ut på all mat och dryck som säljs i butik och på serveringar. Det är en åtgärd mot vad man kallar fetmakrisen, som anses vara det största hotet mot folkhälsan i landet. Kanske är det en vettig generell åtgärd. Åtgärder som enbart riktas mot personer med övervikt riskerar att skambelägga och stigmatisera. Det medverkar till sämre hälsa hos personer med övervikt, enligt Yale Rudd Center vid Yale University. Det handlar om depression, passivisering, dåligt självförtroende och skamkänslor som i sin tur kan medföra att folk inte söker rätt hjälp. Stress påverkar tendensen till överätning.
I socialstyrelsens Folkhälsorapport 2009 står det att Sverige är mer följsamt till USA och Storbritannien än övriga Europa när det gäller olika aspekter av övervikt. Men än diskuteras inte diskriminering och fördomar i samband med övervikt lika ofta i Sverige. I exempelvis den Folkhälsopolitiska rapporten 2010 nämns inte stigma som ett problem i samband med övervikt. Ren diskriminering förekommer säkert men är outtalad. I USA är det mer legitimt att föreslå att personer med övervikt ska betala dyrare biljetter på till exempel flyget. Eller att de ska betala mer i sjukvårdsförsäkring efter som de nu parasiterar på systemet. Åtskilliga studier visar att människor med övervikt har svårare att få arbete och de ofta får sämre betalt.
Varje tv-tittare i Sverige får snabbt klart för sig att övervikt ska ses som något som måste bekämpas. Det blir "bra tv" att tävla i viktminskning. Man skulle kunna säga att skildringar av fetma är tidens freak show. Det finns starka drag av moralism i mediernas skildringar. Man utgår ifrån en stereotyp syn på människor med övervikt som okunniga, oansvariga och odisciplinerade i programmen. Samtidigt framställs viktminskning som en födas-på-nytt-upplevelse. Medierna har tagit till uppgift att uppfostra oss till viktkontroll - inte för att ta socialt ansvar utan för att det är underhållande. En studie från 2007 av svenska nyhetstidningar visar att skildringar av människor med övervikt ofta är negativa. De framställdes som lata, dumma, inkompetenta, slarviga, fula, giriga, oansvariga, med dålig karaktär och självkontroll, enligt studien A matter of looks: the framing of obesity in four Swedish daily newspapers.
När vikt diskuteras utgår medierna - och folk i allmänhet - från den liberala ståndpunkten att varje individ är totalansvarig för sitt ätande. Därför tar man sig rätten att moralisera över andras kroppar - och sin egen. Men strukturella skäl som till exempel social status, utbildningsnivå, konsumism och kön spelar också roll för hur vi är i och upplever våra kroppar, likaväl som individuella och psykologiska faktorer.
I ett större perspektiv kan både svält och övervikt ses som symtom på en värld i obalans, lika tydlig som torka och översvämningar.