Centerpartiet i Sverige drev med emfas linjen att inga kärnkraftsverk skulle laddas. Centerledaren Thorbjörn Fälldin svek löftet. Hans efterträdare Maud Olofsson har öppnat för nya svenska kärnkraftverk. Miljöminister Andreas Carlgren levererar nu ättiksura kommentar till det tyska beslutet. Anledningen till reaktionen är given: nu när tyskarna avvecklar så kommer Centerns svek att bli än mer uppenbart.
I Tyskland har det alltid funnit en stark, kärnkraftskritisk opinion. Människor har hindrat tåg med atomsopor, blockerat vägarna till kärnkraftverken och satt tryck på politikerna. Det är denna många årtionden långa kamp som nu bär frukt. Förbundskanslern, som före Fukushima var positiv till fortsatt tysk kärnkraft, inser att det nu är ett stort politiskt risktagande att fortsätta den linjen. Att avveckla inom en tioårsperiod är också ett sätt att vrida ett vasst vapen ur händerna på Socialdemokraterna och De gröna.
Beslutet i Berlin kommer att leda till en kick för arbetet med alternativa energikällor. När man slipper konkurrensen från kärnenergin kan det bli en blomstringstid för dem som arbetar med sol och vind. Men det är klart att den teknikkonservativa industrin klagar, liksom alla som plöjt ned kapital i kärnkraftsindustrin. Man pekar på osäkerheten i framtiden. Under en tid kanske Tyskland måste importera kärnkraftsel från Frankrike och gas från Ryssland. Men det mest osäkra som finns, det är definitivt att fortsätta med kärnkraften. I den bästa av världar skulle man inte behöva fransk kärnkraft eller rysk gas men det är trots allt bättre alternativ i ett övergångsskede än att fortsätta med tysk kärnkraft i stor skala.
Centern i Sverige har bytt fot i kärnkraftsfrågan, från att vara militanta motståndare till klara anhängare. En förklaring till att det forna tjugofemprocentspartiet nu är farligt nära tröskeln till riksdagen är med all sannolikhet sveket mot de egna principerna, i kärnkraftsfrågan och andra frågor. Centern är ju numera det mest nyliberala av de svenska partierna.
År 1980 ville Centern avveckla kärnkraften till år 1990. Men 2011 höjer den centerpartistiska miljöministern ett varningens finger mot Berlin när tyskarna talar om ett kärnkraftsstopp till 2021. Det hela är patetiskt. Andreas Carlgren har blivit en cynisk maktpolitiker och han fördjupar sitt partis kris.
Socialdemokraternas ledare Håkan Juholt kommer från kärnkraftskommunen Oskarshamn. Han lät rätt snabbt meddela att det som hände i Fukushima inte påverkade hans syn på kärnkraft. Men är det inte att vara väl rigid? I valet mellan kartan och terrängen väljer Juholt kartan.
I den stora förbundsstaten kommer det inte att finnas plats för kärnkraft. Och i det gröna folkhemmet bör man gå samma väg: Satsa på sol och vind!