Jobbpolitik med motsatt effekt
JOBBPOLITIK. Regeringens finanspolitiska arkitekter förefaller ha skjutit sig själva i foten när de siktat på de arbetslösa. Försämringen av a-kassan gör att arbetslösa inte vågar ta det tillfälliga jobb som erbjuds, för då riskerar ekonomin att haverera.
De 75 stämpeldagarna försvinner snabbt för deltidare och vikarier som bara får göra en eller ett par dagars inhopp per vecka.
Foto: Gunnar Westergren
Detta är en ledare. Piteå-Tidningens ledarsida är oberoende socialdemokratisk.
Ekvationen håller inte. Lågavlönade arbetar fler timmar, men medel- och höginkomsttagarna, som fått mest, har slagit av på takten och statskassan dräneras årligen på 50 miljarder kronor. De som räknat på effekten av jobbskatteavdraget är fyra nationalekonomer, knutna till konjunktturrådet som drivs av Studieförbundet Näringsliv och Samhälle, SNS. En dyr och ineffektiv reform är betyget. Med dagens feta statskassa, gödd av högkonjunkturen och höjda avgifter, går det att bära bortfallet, men tuffare tider väntar om hörnet.
A-kassereformen får svidande kritik av den nya myndigheten Finanspolitiska rådet som ska utvärdera regeringens politik utifrån de mål som satts upp. Rådets ordförande, ekonomiprofessor Lars Calmfors, kallar den nya a-kassan "ett misslyckande".
Den höjda a-kasseavgiften har skrämt bort närmare en halv miljon medlemmar. Något som Calmfors kommenterar så här i intervju med Dagens Industri . "Det är väldigt olyckligt inför den lågkonjunktur som kommer att så många står utan tillräckligt försörjningsstöd".
Den höjda avgiften har, förutom medlemsflykten, ytterligare en baksida som slår direkt mot regeringens arbetslinje. Arbetslösa är befriade från den höjda avgiften till a-kassan, men så snart de tar, om så bara en timmes jobb, åker de på den höjda avgiften och arbetet kan bli en ren förlust. Att människor i det läget känner sig tvingade att tacka nej till korta påhugg kan knappast klandras, bara beklagas.
Den sjunde april sjösattes regeringens skärpning av deltidsarbetslösas möjlighet att stämpla upp till heltid. En förändring som innebär att dagarna med a-kassa begränsas från 300 till 75 dagar.
Effekterna av de nya reglerna är så dramatiska att deltidare, springvikarier och timanställda kan tömma sitt konto med stämpeldagar så rasande snabbt, att de nästan är tvingade att tacka nej till korta inhopp. En dags jobb och fyra stämpeldagar från de 75 ryker den veckan.
Om detta skrev Piteå-Tidningen i tisdags där ensamstående mamman Inger Rehn berättade om det förtvivlade läge hon och andra i vikariesvängen hamnat i, efter den sjunde april. Hon söker heltid inom äldreomsorgen, men det finns ingen ledig tjänst. I väntan på det försörjer hon sig på vikariat och ersättning från a-kassan. Men de nya reglerna för deltidsstämpling slår sönder den möjligheten.
Ströjobben slukar de 75 stämpeldagarna. Ekonomiskt är det bättre att tacka nej och bli heltidsstämplare. Å andra sidan riskerar hon då att bränna sina möjligheter till heltidsstjänst och löper dessutom risk att bli utstraffad från a-kassan.
"Den här vansinniga 75-dagarsregeln måste stoppas. Man ska väl inte förlora på att man vill jobba", säger
Inger Rehn och våndas inför tanken att till sist tvingas till socialen för att klara sin och sonens försörjning.
Utformarna av finanspolitiken och arbetsmarknadspolitiken förefaller ha haft dålig samordning. Reglerna motverkar varandra och sätter människor under ekonomisk och social stress och press. Regelverket slår inte bara mot de arbetslösa. Det måste också slå mot arbetsgivarna i såväl offentlig som privat sektor.
Sjukdom, föräldraledighet, kompledighet och semester kräver att det finns vikarier att sätta in och det är framför allt kvinnorna som får agera dragspel på arbetsmarknaden. Ett anständigt trygghetssystem är det minsta man kan kräva för dem som måste ställa upp på otrygga arbetsvillkor för att hålla samhället igång.
Det, och laglig rätt till heltid.