Jobblinje utan fotfäste
GNISSEL. Utanförskapet och jobblinjen har varit högeralliansens frontfråga. Nu när det börjat gnissla och allt fler måste räkna med arbetslöshet som en del av den framtida tillvaron står man däremot utan en politik för att stödja de allt fler som hamnat utanför arbetsmarknaden. Något för moderaternas på gående framtidskonvent i Sollentuna att fundera över. Vardagsproblem är inte partiets bästa gren. Välfärd tycks fortfarande vara ett fult ord i moderatkretsar.
Finansminister Anders Borg ser på medan arbetslöshetskrisen fördjupas. När ekonomin gick på högvarv gick också regeringen på högvarv. Nu vid nedgång och kris saknar man det politiska handlaget.
Foto: BURHAN OZBILICI
Detta är en ledare. Piteå-Tidningens ledarsida är oberoende socialdemokratisk.
I farans riktning ligger också att allt fler kommer att bli beroende av socialbidrag eller försörjningsstöd som det heter på nusvenska.
I dag är det omkring 400 000 som får socialbidrag. I arbetslöshetens kris kan den siffran fördubblas om inget radikalt görs för att ta hand om dem som nu ställs i det utanförskap som regeringen Reinfeldt skulle utrota.
Redan varnar kommunerna för att kostnaderna för socialhjälpen ökar och i allt snabbare takt. I dag kostar den 10 miljarder, men hur kommer det att se ut när allt fler behöver försörjningshjälp? När
a-kassans ersättning inte förslår eller när man hamnar i det läget att man blir utförsäkrad. Det går inte att söka jobb som inte finns.
Det stora målet för regeringen Reinfeldt var att minska utanförskapet med 200 000 personer under innevarande valperiod. Nu kanske man ökar det med det dubbla. Allt fler varslas och väntar på arbetslöshet. Hur har alliansens tänkt sig fixa deras trygghet? Ska de gå från hus och hem? Eller är det socialen som gäller för dem som drabbas? Nu när så många lämnat en a-kassa som tidigare fungerade som den omställningsförsäkring den måste vara.
Sven Otto Littorin säger inget. Fredrik Reinfeldt tiger och Maud Olofssons sprudlande talföre har dämpats. Tidigare använde regeringen piskan för att få ut arbetslösa och långtidssjukskrivna på arbetsmarknaden. Nu är den möjligheten stängd, men morötterna för dem som vill komma igen och som vill satsa saknas. Var finns den vuxenutbildning som borde vara på plats när en jobbkris kommer? Vilka krav ställs för att ta hand om och vidareutbilda de många som nu varslas och riskerar uppsägningar?
Människors vardag fortsätter trots en handfallen regering, men med större otrygghet. Långvarig arbetslöshet leder till personliga kriser och ekonomisk otrygghet. Arbetslöshet skapar stress och ohälsa. Problemet är allt oftare att de som är utan arbete inte passar för de nya jobb som just nu erbjuds. Avsaknaden av den kompetens som krävs förlänger arbetslösheten.
Prognoserna för den ekonomiska utvecklingen under 2009 och 2010 pekar på minskad tillväxt, eller i bästa fall nolltillväxt, allt medan allt fler ställs vid sidan om arbetsmarknaden. Optimisterna räknar med att den öppna arbetslösheten kan hamna kring tio procent de närmaste åren, men det finns dystrare prognoser än så.
Går det bra för Sverige, så slår alliansen sig för bröstet. Går det sämre håller man tyst och hoppas på underverk tillsammans med varselsamordnare som helt saknar resurser.