Jobben ska vara trygga
arbetsmarknaden. Det framförs ständigt krav på ett flexiblare arbetsmarknad, om en avreglerad arbetsmarknad och om en arbetsmarknad där arbetsgivaren helst ensam och utan insyn eller påverkan ska bestämma över arbetstagarnas rättigheter och skyldigheter. Målet är att komma åt kollektivavtalen som anses som föråldrade i en globaliserad värld.
Detta är en ledare. Piteå-Tidningens ledarsida är oberoende socialdemokratisk.
Angreppen på kollektivavtalen är inte nya. Vi hör en helt samstämmig arbetsgivarkör uppbackad av den politiska högern vars enda tonart är en samfälld kritik av kollektivavtalen. Kollektivavtalen är i vissas mun skyldigt till allt ont på den svenska arbetsmarknaden. Från arbetslösheten till lönebildningen. Förenklat är budskapet; ge företagen fria händer så löser sig alla problem.
Angreppssättet är självfallet inte nytt. I åratal har arbetsgivarorganisationerna hävdat att en helt avreglerad arbetsmarknad skulle ge fler jobb och en bättre värld för alla. Under ett valår intensifieras propagandan och de borgerliga partierna är inte sena att ställa in sig i ledet. Förr var det moderaterna som ledde kritiken. Nu är det centerpartiet. Tiderna förändras.
Målet är att det ska se ut hos oss som i Storbritannien eller allra helst USA. Genom lagstiftning ska fackföreningsrörelsen desarmerats till en obetydlighet. För samhälle och människorna har det inneburit att orättvisorna och ojämlikheten ökat. Den första euforin över det avreglerade samhällets välsignelser förändras snart i missmodhet. Det har vi sett på område efter område där konkurrensutsättningens välsignelse predikats.
Kampanjen mot den svenska arbetsrätten fortsätter dock. Förhoppningen är förstås att den långsiktigt ska ge resultat. Om man tror så missbedömer man kraften i den samlade fackföreningsrörelsen och majoriteten av det svenska folkets syn på hur arbetsmarknaden ska fungera. Här är trygghet och rättvisa fortfarande ledord. Inte orättvisor och godtycke.
Grundläggande för de allra flesta av oss är trygghet i anställningen och möjligheter att påverka vår egen arbetssituation. Även bland de många som i dag har projektanställningar, och andra tillfälliga anställningar, är drömmen om ett fast jobb med den grundtrygghet som detta innebär den viktigaste framtidsfrågan. Det är bara att gå ut och fråga.
Sedan är det en annan sak att det måste finnas öppningar för praktiska lösningar för företag och anställda. Men dessa ska ske genom överenskommelser, och så sker redan i dag. Det som i dag så gärna samlas under det utslitna ordet "flexibilitet" finns som en realitet på den svenska arbetsmarknaden.
Det måste finnas ett grundläggande regelverk på arbetsmarknaden. Grunden är kollektivavtalet. Ett avtal som ger trygghet åt den anställde och konkurrensneutralitet för arbetsgivaren. I dag kan inget företag gå in och konkurrera med andra företag i en och samma bransch med dumpade löner, sämre anställningsvillkor eller genom att använda oförsäkrad arbetskraft.
Utan ett regelverk öppnas för ett allmänt godtycke och den starkes rätt mot den svage. Det är lätt att inse vem som i så fall tvingas förhandla utifrån en ytterst svag situation. Utrymmet för social dumping växer. Då slås portarna upp för allt fler så kallade skräpjobb á la USA, där lönen för många lågavlönade inte räcker till för att leva på. Utan människor tvingas att ha mer än ett arbete för att klara sin ekonomi.
En sådan utveckling undanber vi oss.