Jobbavdraget - en Vin&Sprit-affär per år
SKATTER. Försäljningen av Vin & Sprit ger regeringen 55 miljarder kronor. En engångssumma som ganska precis täcker upp vad jobbskatteavdraget kostar staten - varje år. En skattereform som ställt grupper mot varandra, devalverat värdet av pensioner, sjuk- och föräldrapenning och ersättning från a-kassan.
Mats Odell borde sälja ett Vin&Sprit per år för att få ihop till jobbskatteavdraget.
Foto: Caroline Tibell / SvD / SCANPIX
Detta är en ledare. Piteå-Tidningens ledarsida är oberoende socialdemokratisk.
Den som väljer att inte arbeta, för det är så det framställs, som en valfrihet, ska också vara beredd att betala priset. Ersättningar från arbetslöshetsförsäkringen, sjuk- och föräldraförsäkringar sänks och beläggs dessutom med högre skatt än arbetsinkomster. Samma sak gäller pensionsinkomster.
En pensionär med 16 000 kronor per månad får ut 9 370 kronor mindre per år, jämfört med den som arbetar och har samma inkomst. Mer än 9 000 kronor i minskad köpkraft samtidigt som priserna på varor och tjänster drar iväg så att Riksbanken tar till räntehöjningar för att kyla ner ekonomin.
När statsminister Fredrik Reinfeldt, finansminister Anders Borg och andra företrädare för den borgerliga alliansregeringen hävdar att de inte höjt skatten på pensioner och ersättningar från socialförsäkringssystemet är det således bara trixieri med ord. Skattesystemet används för att ställa människor mot varandra och sortera dem i grupper om lönsamma och olönsamma. Värdet av socialförsäkringarna devalveras och de som har litet att leva av får ännu mindre.
Finansmarknadsminister Mats Odell, kd, säger att försäljningen av Vin & Sprit till franska Pernod Ricard ger regeringen 55 miljarder kronor att satsa på ökad välfärd. Pyttsan, är det snällaste man kan säga om det. De 55 miljarderna motsvarar regeringens skattesänkningar för 2007 och 2008. Skattesänkningarna gäller år efter år, men betalningen för Vin & Sprit är en engångsföreteelse.
De försämrade ersättningarna i socialförsäkringssystemet och skattesänkningarna ska tillsammans ge en dynamisk effekt på arbetsmarknaden. Fler ska komma ut i arbete och fler ska arbeta mer och nya skatter ska strömma in till statskassan, vida överstigande dem som strömmat ut. Det är vad regeringen räknar med, men nationalekonomerna på finansdepartementet har satsat på fel hästar. Sjuttio procent av skattesänkningarna går till dem med de högsta inkomsterna. Till dem som har vad de behöver och inte känner för att jobba mer, snarare mindre.
Jobbskatteavdraget som skulle få svenskarna att jobba mer, har haft motsatt effekt och dränerar statskassan på 51 miljarder kronor per år. Miljarder som försvinner i ett svart hål. Vare sig LO eller socialdemokraterna står för den här uträkningen. Det är fyra nationalekonomer, knutna till konjunktturrådet som drivs av Studieförbundet Näringsliv och Samhälle, SNS. Ekonomerna dömer ut jobbskatteavdraget som en dyr och ineffektiv reform ur samhällsekonomisk synvinkel och visar i krassa siffror (DN Debatt 21/2) att det är en förlustaffär för nationen och statskassan.
Socialdemokraterna, under ledning av Thomas Östros, snickrar på förslag till en ny, stor skattereform. Många hävdar att socialdemokraterna omöjligt kan höja skatter som sänkts. Men skatter har genom tiderna både höjts och sänkts. Medborgarna är mer intresserade av fördelning och vad de får för skatterna. Och den svenska modellen med en allmän välfärd och generösa trygghetsförsäkringar går inte ihop med stora skattesänkningar.