Plats 70 är inte jättebra. Där placerar sig Piteå i RFSL:s rankning av hur landets kommuner sköter sig gentemot hbtq-personer. Av totalt 290 kommuner svarade 241, men flera hamnar på samma poängtal. I Norrbottens län gör flera kommuner bättre ifrån sig än Piteå: Luleå på 8:e plats, Kalix på 19:e, Övertorneå på 25:e. Men Piteå kommun verkar vilja ta arbetet för likvärdig service och mänskliga rättigheter till en högre nivå. Kommunstyrelsen antog till exempel en handlingsplan för kommunens mångfaldsarbete i början av juni.
Sist hamnar Åsele i Västerbotten. I PT i söndags 31 augusti uttalade sig kommunalrådet Peter Lindström (S): ”I en sådan här liten kommun finns det inte någon som är öppet homosexuell och det finns inga samkönade äktenskap.” Om så är fallet bör Lindström ställa sig frågan varför det inte finns någon öppen hbtq-person i kommunen. Kan det handla om normer, attityder och värderingar? Rädsla för att bli negativt bemött eller diskriminerad? Lindström tror också att det skulle vara svårt att komma ut i en kommun där alla känner alla. Då undrar jag: borde inte det förenkla saken? Om alla nu känner alla skulle det kunna vara en trygg och säker miljö. På Lindström låter det precis tvärtom, att det är extra farligt att bo i Åsele. Vidare säger han: ”Vi har ingen hbtq-person som kommer till skolan och berättar. Det finns ingen hbtq-organisation på den här lilla orten, säger han och tillägger att det är det enda rimliga sättet att ta upp frågan. Vill man veta hur det är att åka till månen så är det en astronaut man måste prata med.” Det uttalandet får mig att tro att Lindström lever på månen. Hallå, det går att kontakta RFSL på andra orter. Organisationen har arbetat med utbildning och information i decennier. Bara att ringa ett samtal, Peter Lindström. Dessutom finns mängder med information på nätet, tillgängligt för vilken lärare som helst.
Hela Lindströms attityd och okunnighet om mänskliga rättigheter och jämlikhet är oroande. Det finns lagar om likabehandling, icke-diskriminering och jämställdhet. Om inte kommunalrådet känner till vilket ansvar kommunen har gällande skola, socialtjänst och andra verksamheter är det dags att sätta honom på skolbänken.
I RFSL:s ranking hamnar Göteborg i topp. Göteborg var tidigare känd som bögknackarstaden nr 1. Ett rykte som både stod i bjärt kontrast till och var en följd av stadens goa-gubbar-anda. Denna anda växlas gradvis in mot profilen En stad för alla samt en satsning på jämlikhet och mänskliga rättigheter. Men även om Göteborg har höga ambitioner att korrigera förtryckande strukturer och diskriminering är det inte problemfritt. Jag råkar veta eftersom jag på stadens uppdrag utrett frågan och ser förbättringsområden. Några exempel är äldreomsorg, ungdomsverksamhet och socialtjänst. Grundläggande hbtq-kompetens finns fläckvis i kommunala verksamheter och behöver genomföras systematiskt för att hbtq-personer, liksom andra invånare, ska kunna ges ett respektfullt och kunnigt bemötande. Beredskapen för våldsutsatthet är kraftigt undersatt, både när det gäller partnervåld, hatbrott och hedersrelaterad våldutsatthet. Under 2013 togs ett stort kliv framåt med grundandet av Göteborgs stads HBTQ-råd, ett samrådsorgan bestående av personer från olika hbtq-verksamheter samt av de politiska partier som ingår i kommunstyrelsen. Dessutom finns en tjänsteperson med hbtq som huvudansvar på enheten för mänskliga rättigheter.
Jag ser fram emot att följa Piteås mångfaldsarbete som på hemsidan beskrivs som ett prioriterat mål och en förutsättning för utveckling och samhällsgemenskap. Så ska det låta.